Best of 2009

Beyonce - Halo (Official Music Video) - For more of the funniest videos, click here

Det är nära nyårsafton nu. Så nära att jag vågar ge mej in i att utnämna årets bästa. Jag har svårt att tro att det kommer en ny sjukt bra film, skiva eller låt innan den 31e.

Så...

2009 års bästa (enligt mej alltså):

Film: Sin Nombre, the Wrestler.

Album:(har hört på alldeles för lite skivor i år...) Lily Alen - It's not me, it's you, Kings of Leon - only by the night, Passion Pit - Manners

Låt: Halo - Beyonce LÄTT!

Besvikelse: Regina Spektors nya album, New York Knicks (igen)

Festival: Öyafestivalen i Oslo

Sak: iPhone 3GS

TV-serie: True Blood, 30 Rock

Stad: New York

Nyhet: Michael Jackson dog

Resa: Svårt att säga, men St. Louis, Geneve och Montreal ligger högt upp.

Sommarstad: Stockholm, Strömstad

Värsta fylla: Juldagen

TV-program: Har sett för lite på TV

TV-spel: Uncharted 2

Wingman: Yeah right!

Magasin: Filter

Konsert: Passion Pit - Hammerstein Ballroom

Kommer inte på fler nu, men kommer säkert uppdatera.

Vad tycker ni? Jag antar att ni har åsikter om detta... hit me bitches!

Fest med Norrmän och Nazister

Michael Cera

SMS

Det verkar ju som Martin och Bren verkligen hade jättetrevligt igår
med tanke på att Bren måste spenderat 20 min i baren på Schillers
med att komponera det här SMS'et. Roligt svar i och för sig. Det ska
han ha!

Musik som tortyr

Musik som används som tortyr - bokstavligt talat

Henrik Ek är ju känd för sin musiktortyr. Det vet vi alla som spenderat mer än en timme i bild med honom. Men det kan kanske inte kallas för no touch torture, eller torture light som det också kallas ibland. CIA har sedan 50-talet använt sig av musik som tortyr eller för att få fram uppgifter från fångar.

Igår fotade jag en intervju på New York university med en kvinna som har satt sig in i ämnet. Vi filmade för en dokumentär för SVT som ska handla om just det här bisarra ämnet.

Vad folk i allmänhet kanske inte vet, i alla fall inte jag, är att under Vietnamnkriget flög amerikanska krigshelikoptrar över Viatnamesiska byar med högtalare och spelade extremt hög musik eller skrämselljud för att få invånarna att evakuera byarna.

Även under senare tid har taktiken använts, inte minst i Guatanamofängelset. Musik där användes främst på de "viktigaste" fångarna.

Enligt Helen som vi gjorde intervjun med så kan det vara så effektivt med musiktortyr att man kan få ut uppgifter på dagar, eller veckor som med mer "traditionell" tortyr hade tagit månader eller till och med år.

Hur fungerar det här då, undrar man ju kanske. Jag trodde först - lite lättsamt- att man spelar samma sjukt dåliga Henrik Ek-låt på repeat. Om och om igen. Det händer tydligen också, men är inte alls lika vanligt som motsatsen. Att man utsätter fången för total förvirring, genom att spela en jazzlåt, en hip-hop låt, en hårdrockslåt, en barnsång osv. Genom att blanda olika musikstilar helt, kommer aldrig fången in i någon slags "grove" och blir därför extremt förvirrad. Ett annat exempel som användes på Guatanamo var att spela instrumental musik för en fånge. Detta anses som mycket fult i den muslimska världen och kunde fungera extremt väl på vissa fångar.

Amerikanska millitären har en bas i Meine där soldater tränas för att kunna stå emot musiktortyr ifall de skulle bli fångar av fienen. Det har senare visat sig att många av dessa soldater har blivit väktare på Guatanamo och använt just de musikval som de blev tränade med till att bryta ner fångar på Cuba.

Vilka låtar används då? Tja, låtar som We are the Champions användes tydligen, med ironi, under Irak-kriget, där USA inte alls gick ut som några vinnare. Born in the USA med Bruce har också används. Även Metallica nämndes under intervjun.

Jag ser fram emot att se det färdiklippta resultatet på SVT någon gång i vår.

---

Gjorde en annan intressant intervju för SVT's Kobra i veckan. Jonathan Ames har skrivit TV-serien bored to death (bland annat). Jonathan visade sig vara en nevrotisk stackare med sjukt mycket (sjuk)humor! Jag ser även fram emot att se detta Kobra program i vår, som ska ha temat gubbe.

---

Nu är jag fast i True Blood igen. Andra säsongen. Typiskt.

Kallt sa jag

Det är kallt i New York. Minus 4 igår, minus två idag. Det här med vädret i USA är lite speciellt. Folk är inte särskilt vädertåliga om man säger så. Kommer det lite snö stänger skolorna. Regnar det går inte folk ut. Alltså, folk går inte ut på krogen, hoppar över fester osv.. bara för lite regn. Jag tror jag dessutom börjar bli en av dem. Det är liksom acceptabelt att skylla på vädret här.

---

Igår var det glöggfest på 426 E 14th st. Trevligt som tusan.

---

Nu orkar jag inte skriva mer.

Oförskämt

Igår när jag kom hem till min lägenhet satt ett litet kort i dörrkarmen.

Trevligt tänkte jag och sprätte upp det. Ett litet fint julkort från vaktmästaren i huset som önskade god jul och gott nytt år. Men vänta lite... där ligger ju även ett tomt kuvert adresserat till vaktmästaren.

Så fungerar det i den här staden. Man dricksar sin vaktmästare. Även om han inte kan prata engelska och aldrig dyker upp på avtalad tid så inget någonsin blir fixat. Det kan i och för sig ha att göra med att de som bodde här innan aldrig dricksade honom. Kanske dags att ge han en hundring så han blir glad och kan fixa några av de 8 eluttag som inte fungerar i lyan.

---

Jag har svårt att se att vädret någonsin har varit sämre i New York. Det regnar konstant, det är så mörkt ute att man kan tro att det fortfarande är natt och det är svinkallt.

---

Igår var vi på en fotoutställning i meatpacking. Sante D'Orazio ställde ut. Modefotograf. Ganska mycket naket. Inte så bra. Men det är kul att gå och skratta åt pretto-mode/konst människor som man bara vill slå i magen så de äntligen bajsar på sig.

Satan in the street vad kallt

Fint men kallt som satan.. Satan måste ju vara kall. För han är så ond. Som Martin.

Från härliga 16 grader den 4e December till 1 grad den 6e December. Det var ju jävligt typiskt. Jag knallade ner genom East Village till Clinton St. på Lower East Side idag för att hämta upp lite kläder från min skräddare. Frös ju öronen av mej. När jag väl kommit in, lagt mej i sängen och precis tinat upp frosten från näsan ringer Martin och vill fika. Då blir det ju att ta på sig allt igen för att gå ner till 10e och 1a för en kaffe och muffins.

Martin, som vi även kallar "världens sämsta wingman-t.o.m sämre än Henrik Ek" här på bloggen. Hur vet man att Martin är om möjligt ännu sämre wingman än Henrik Ek?

Jo, för det är så att Martin igår kväll på en trevlig cocktail bar i Williamsburg, valde att berätta för en (söt) tjej som satt bredvid mej vilken dålig wingman Henrik var. För att förklara HUR dålig Henrik egentligen var berättade han en historia som utspelade sig i St. Louis när vi tre var där. Han målade upp ett överdrivet scenario där Henrik och jag spelade ut varandra i kampen om en söt tjej på en bowlingbana (just det var i och för sig sant). Men att berätta själva historien om hur Henrik och jag "slåss" om någon tjej som enligt Martin vi båda "ville ha", för en söt tjej som sitter bredvid mej på en bar... det gör Martin till den sämsta wingmannen som någonsin vandrat på denna jord.

Som straff satte jag Martins alarm på telefonen på 5.30 am när han var på toaletten.

---

Jag såg nyss (500) days of summer. Då blev jag om möjligt ännu mer kär i Zooey Deschanel.

Julkänslan lyser med sin frånvaro

Chicago i New York

En strålande dag i New York. Robert och jag vandrade längst New Yorks coolaste park. The Highline. En park byggt på en gammal järnvägsbro som går över meatpacking district.

På lunchmenyn stod två miniburgare från trendiga pop-burger.

Efter det ville Robert köpa biljetter till en Broadwayshow. Daniel fyller snart år så Robert köpte biljetter till Chicago till honom som en tidig födelsedagspresent.

Eftersom jag är den perfekta broren så följde jag självklart med som ett tredje hjul.

Aschlee Simpson spelade huvudrollen. Jag såg upp under hennes kjol. Konstigt.

Annars har jag nog aldrig sett så många vältränade kvinnor på en scen samtidigt. Fint.

Som pricken över i såg vi att Jessica Simpson satt i publiken när vi vandrade ut. Robert blev starstruck. Jag såg henne djupt i ögonen, hon vinkade mot mej och ville jag skulle följa med i en av hennes två väntande bilar, men jag ville fortsätta vara tredje hjulet så jag gick hem med Robert och Daniel istället. Kommer jag aldrig ångra!

Nu äter jag gröt. Det är bättre än två systrar Simpson det!

Upper East Side

Som Axels... fast bättre!

Det är svårt att tro men jag hade aldrig varit hemma hos MTA-bloggens mest omskrivna person (kanske efter Ruben) Mr Henrik Ek. Eken. The Royal Oak, The big Oak eller bara Kuken, innan helgen. Men efter att till och med spenderat en natt i hans föräldrahem i Gävle såg jag det nödvändigt att besöka hans lya på eleganta Upper East Side.

Det var såklart hans nya TV och innehavet av Tennis-channel som lockade mest. Robin Söderlings semifinalmatch lockade allra mest.

Han bodde finare än man kan tro om en slusk som Eken. Tyvärr var ju allt menlöst eftersom Robin förlorade och åkte ur.

Men jag väljer att se det från den ljusa sidan. Nu behöver jag inte besöka Henrik för än nästa viktiga Söderling match. Eller så kanske jag aldrig besöker honom igen och skaffar Tennis channel själv. Super brain!

---

Robert och Daniel är på besök i New York. Lite typsikt att Daniel har spytt i ett dygn bara. Jag tror det är nåt fel med min lägenhet... eller jag vet ju att det är jättemånga småfel med min lägenhet som t.ex att inte mer än var tredje eluttag fungerar, men att alla blir liksom sjuka när dom e på besök här. Typsikt.

---

Nu har jag precis köpt biljetter till mej och Barrett till Phoenix och Passion Pitt på Hammerstein Ballroom på Onsdag. Godis!

Dom har landat

Min Bror och Daniel är nu i New York :)

Mat!

Thanksgiving. En höjdarhögtid tycker jag. Vad gör man? Man äter, dricker och umgås med vänner och familj. Väldigt trevligt. Speciellt när man umgås med människor som inte är lika pretantiösa och drunknar i sitt eget dåliga samvete som Eken (visst han har kanske rätt... men va fan!).

Igår firades högtiden i Hoboken, New Jersey på ett väldigt amerikanskt vis. Den amerikanska fotbollen rullade på teven i bakgrunden. Paret lagade maten i köket och värden med vänner drack öl och vin runt bordet.

Sallad, majs, vildris, potatismos, sweet potatoes med marchmallows, kalkon, sås, cupcakes, citronpaj, pumpapaj och så vidare....

Kvällen på andra sidan Hudson avslutades med Rock Band innan jag begav mej in till ön igen för en avslutande paj hemma hos Axel på Lower East side.

---

Idag är det black friday här. Det är den största REA-dagen på året. Förra året dog en walmartanställd när han skulle öppna dörrarna på morgonen. Den stora, desperata folkmassan sprang helt enkelt över honom.

Hoppas det går lite lugnare till i år. Jag tror jag skiter i det och åker upp till UES för att spana in när Robin Söderling vinner sin grupp.

---

Imorgon kommer Robert och Daniel hit. Det ska bli roligt.

Bli glad

Han dansar sig runt världen.

Pengar

En Söndag

Axels hemmabio

10.30: Vaknar

10.45: Ligger kvar i sängen, läser tidningarna, kollar facebook och tycker att det är för långt till toaletten.

10.53: Kissar

11:00: Duschar

11.20: Diskar upp efter gårdagens goda middag. Köttgryta (6 timmar puttrade den) med potatis och Åse's goda inlagda gurka. Samtidigt som jag diskar skrattar jag lite för mej själv när jag kommer på att jag igår kväll blev introtävlingens stora mästare.

11.30 Sms'ar Axel och undrar om vi ska äta Porchetta.

11.35: Svar från Axel: Kom till mej så lagar jag pannkakor istället.

11.36-13.00: Oklart

13.01: Vandrar Aveny A ner till Axel, som nu äntligen flyttat in till manhattan och bosattt sig på trevliga Lower East Side.

13.28: Klappar Axels dumma katt och äter pannkakor som Axel har mosat in blåbär i som dom blivit totalt missfärgade. Men dom är goda ändå.

14.08 Skrattar åt Axels löjligt lilla TV

16.40: Går med Axel, Charlotte och Henrik upp till Union Square för att se på bio.

16.59: Tappar bort Axel och Charlotte

17.10: Hittar Axel och Charlotte

17.20: Köper jättestor popcorn och 2 medium läsk (jättestora)

17.40: Avnjuter fantastiska filmen "The men who stare at goats"

19.26: Skrattar tillsammans med Axel åt Henrik som inte förstår att filmen var rolig

19.30: Sniker gratis in på nästa film "2012". Eftersom man bara visar biljetten vid ingången till bion kan man sen springa runt fritt mellan alla filmer som startar lämplig tid efter förra!

19.31: Avnjuter mastodont-katastroffilmen 2012

22.20: Erkänner att filmen var sjukt cool ändå

22.40: Äter pizzaslize på Artichoke. Lätt bästa pizzan i New York.

23.00: Bäddar rent sängen

23.42: bloggar

00.00: Framtid

Konserter

Joshua Radin i mitten av publikhavet på Webster Hall

Fantastisk konsert igår. Joshua Radin på Webster Hall. Eken hakade på som en slags sympati-konsert-kompis. Jag tror inte han ångrade sig. Dels för att det var 80 procent tjejer på stället (varav 80 procent av dom var väldigt snygga) och dels för att det var en sjujävla bra konsert.

Men det som jag har tänkt väldigt mycket på de senaste åren när jag går på konserter. Eller egentligen vilken slags tillställning som helst. Kameror och mobilkameror. Alla vill ju filma och ta bilder av det dom ser hela tiden. Visst, jag förstår att man kan ta en bild eller två på en konsert men att se hela konserten genom en liten display på sin digitalkamera?! Det måste ju vara så att stora delar av själva upplevelsen försvinner.

Låt mej ge ett exempel. Extranumret som Joshua Radin gjorde igår gjorde han mitt i publiken. Han vandrade helt enkelt ut till mitten av folkmassan och sjöng en akustisk version av en Bob Dylan låt. Jag har nog aldrig sett så många kameror tidigare. Visst, jag erkänner att jag tog nog en bild och filmade i 12 sek, men sen fick det vara nog. Men de som stod precis bredvid honom i publiken filmade såklart allt, ALLT med sina mobiler. Då försvinner ju en once in a lifetime upplevelse. Man får en låt spelad för sig mindre än en halvmeter bort av en snubbe som man tydligen tycker är väldigt bra och man ser det genom en liten 4x5cm stor ruta. Konstigt? Eller är det bara jag?

Förövrigt var såklart Zach Braff på konserten. Andra gången på ett par veckor vi hänger han och jag.

En ny blogg

En ny blogg har sett dagens ljus. Trestegsraketen heter den. En trestegsraket är något som kvällstidningarna använder sig av i sina ingresser.Först skrivs staden som ingressen skrivs i. Sen består den av tre meningar. Den första meningen ska vara en kort fastslagning av det som händer eller har hänt. Det ska gärna vara något med "här" eller "chock". Den andra meningen är lite mer djupgående och beskriver händelsen. Den tredje meningen ska vara ett citat av någon.

Axel, Henrik Ek (mästaren på trestegsraketer enligt flera källor oberoende av varandra), Martin och jag kommer att beskriva händelser. Kan bli roligt.

Se till att följa den här

---

Nu lackade Axel för vi inte hade pengar att betala deliverykillen som kom med vår mat. Så han fick gå ner med honom och ta ut pengar. Jävla surpuppa!

Apple

Rapport i USA

Jag gillar Apple. Nu har jag märkt att min Apple TV kan spela upp podcaster vilket gör att jag kan se alla video-podcaster på min teve. Just nu rullar dagens Rapport 19.30 (som totalt har bytt look tydligen). Fina fisken. Nu saknas bara att man kan streama video direkt från iTunes (man kan bara streama musik) på datorn till sin Apple TV. Det hade vart fint det.

Nu ska jag nog dra ett avsnitt av Flash Forward eller Dexter. Diska kan jag göra imorgon.

---

Igår lagade vi BBQ brisket här hemma. Eller Axel och Åse lagade, Henrik och jag spelade PS3 (ja, jag fick tokspö, så, nu var det sagt) och Martin låg mest i min säng och förpestade mina lakan. Jag har bränt dom nu.

Henrik the doorman

En norsk och en österikiska

Heter det österikiska?! Hallstein och Ines lämnar USA idag efter att
ha spenderat en vecka i new york med att endast gå runt och se på hus.
---
Jag har en ny frisyr.

Jag är kändis

Jag är som min bror typ...

Fint att se att även kändisar kan ha dålig hållning

Igår var det någon inspelning som vanligt i Studio A i Reutershuset. Dom behövde låna någon med Mac och Skype. Jag råkade ha det och fick snällt hjälpa till innifrån redigering 3. Jag visste inte riktigt vad jag skulle hjälpa till med men.. här ser ni beviset. Jag blev någon försökskanin till deras budgetlänk som tydligen skulle utföras.

Inte nog med det, jag fick också reda på av Krisitine (som den kändis-stalker som hon är) att detta är två "kända" skådespelare. Taylor Schilling och James Tupper från någon ny teve-serie jag aldrig sett.

Nu är det bara att vänta på att hon kommer ihåg mig när hon någon kväll är nere i East Village och inser att hon jättegärna vill träffas igen... Då kommer hon ringa sin agent och be honom fixa mitt nummer, vilket han kommer göra på nolltid.. sen ringer hon. Jag väntar.

---

New York är förövrigt väldigt praktiskt. Detta insåg jag igen igår när jag gick hem från mitt jättedyra gym och gick förbi Union Square. Där slår Best Buy upp portarna i Circut City's gamla lokaler. Ett nytt "flag ship" store byggs. Stort som bara satan. Inte nog med det. Tvåvåningsbutiken ska ha öppet 24 timmar om dygnet. Jättepraktiskt.

Nu gäller det bara för Axel att supa sin fru riktigt packad en torsdag för att sen dra med henne kl 3 am när Lower East side barerna stängt och köpa den där 40" teven som hon inte vill ha!

---

Typiskt.. missat samtal från "blocked number". Garanterat Taylor!

---

På Times Square står dom där idioterna ni vet.. dom där som undrar om man gillar komedi!? Dom står där hela tiden, varje lunch undrar dom samma saker. Gillar du att skratta? Gillar du komedi. Jag har klickat på dem för länge sen. Idag var det Ruben's tur.

Svart man med fult designat flygblad i handen"Sir, do you like comedy?"

Ruben: "Yes, I laugh about children getting raped"

"I don't want to look back at my youth as something I did on a computer"

Min nya lägenhet

Ett av smårummen som jag kunner kunna hänga i.. när jag vill

Igår var jag i en lägenhet jag kan tänka mej att bo i.

Ett Whiskey-företag bjöd till fest tillsammans med magasinet Esquire.

Förutom att jag ska köpa lägenheten ($20 000 000) när jag blir rik (jag tror att rik kan vara ett yrke) så bjöds det i min framtida lägenhet på gratis Whiskey-drinkar. Det tycker jag var fint.

Se mer av lyan här: Tony's lägenhet

Min musikstudio.. jag ska bygga om den till ett redigeringsrum tror jag.

---

Jenny och Beate har nu lämnat New York. Himlans ensamt i min stora lägenhet nu. Jag tröstar mej med The Office maraton på TBS ikväll samt att jag just beställde ett nytt PS3 spel från Amazon.

---

Jag tycker det är konstigt att den här reklamfilmen går hela tiden på amerikansk teve.

Varmt och skönt

Grönt inslag från Detroit

Grattis

Jenny fyller 30 idag vilket vi firade natten lång. Jenny är dock
sjuk. Dödssjuk säger hon. Så här ser man ut när man är 30.
Jättegammal!

Kent

Kent på Bowery Hotel

Igår kväll hade Kent sin releasefest på Bowery Hotel här i New York (lite konstigt kan man tycka).

Sveriges "elit" flög över för att synas. Känns som att alla tänkte att det är svårt att vara på något kreddigare ställe än på kent's releasefest i New York. Bindefelt, Caroline Winberg, Stakka Bo, Zach Braff för att droppa några namn. Och Henrik, Martin och jag såklart.

Spelningen varade i 40 minuter och det var uteslutande låtar från nya albumet som spelades.

---

Nu vaknar vi upp här på 14e gatan. Det tar ett tag när man har två tjejer på besök. Det är inte bara att vakna och vandra in i duchen som jag brukar göra. Nu måste jag vada mellan smink, resväskor, klänningar och vänta utanför badrummet i timmar medan dom gör sig i ordning.

Ska vi äta pannkakor frågade jag och mina trumhinnor håller fortfarande på att ta igen sig efter det glada "ihhhhhh päääncääääksssss...." skriket till svar.

Beate blev

---

Ikväll blir det födelsedagsmiddag i East Village.

Beate sa: "Åhh.. Tony.. du kan ikke ta bilde av meg.. du legger alltid opp schiiikelliii stygge bilder på meg på bloggen din... ass

Pontus Höök tog alla bilder på Kent-festen. Efter att Henrik tjatat och tjatat "ta en bild på ooosss dåååå ta en bild på osss.. så alla här på festen tror att vi är kändisar" så knäppte Pontus den här bilden!

Nu då...

Vi fick stanna en natt till i Michigan. Även om flygplatsens Westin
var ett hejdundrande fint hotell ska det nu bli skönt att flyga hem.
Nu är det helg dessutom. Beate anländer ikväll och imorgon blir det
födelsedagsmiddag för Jenny. Happy times!

Inslaget från Chrysler

Missad flight

Vi missade just flighten tillbaks till NYC. Flighten kl 20 var
fullbokad så vi är standby. Får vi inte den så måste vi stanna en
natt till i Detroit. Suck!

PK

360 grader runt den här mannen vart han än gick. Jag fick inget blåmärke. Bra!

Presskonferansen på Chrysler's huvudkontor en timme utanför Detroit downtown är enorm. Allt är uppstyrt i minsta detalj. Eventarbetarna har arbetat i 6 dagar innan utförandet. 2 långtradare med bara plastmaskärmar, 2 långtradare med bara ljudutrustning.

Catering. 4 våningar (!) med lunchbuffet och sittplatser för fotografer, producenter och reportrar. Italiensk media (Fiat's VD Sergie Marchionne är huvudfocus). Amerikans media. MSNBS sänder live varje halvtimme under hela dagen.

Det är trångt. Väldigt mycket armbågar mellan fotograferna när det väl händer något. Men alla har en trevlig ton. Alla vill ha det bästa citatet från den bästa vinkeln. Det kan inte bli annat än kaos.

3 timmar innan Q&A med Sergie paxade jag en plats framför podiet där VD'n skulle svara på TV-mediernas frågor.

---

Nu återstår en intervju här i Detroit, sen klippa ihop ett paket från gårdagen (håll utkik här på bloggen) för att sen hinna med flighten hem till New York kl 15.35.

---

Igår natt drömde jag att Gobias gav mej en check på 330 miljoner dollar! Han ägde och drev även en könshårsbarberar-salong. Efter en sån dröm blir allt lite tråkigt när man vaknar.

---

Här är en rough cut som vi hann lägga upp 20 min efter vi plåtade det. Super fast som vi säger här.

Chrysler

Chrysler redogör idag sin 5års plan. Vi är i Detroit och täcker
detta för Reuters. Väldigt väldigt mycket media här. Vi har 7 pers
på plats. Det får räcka!

Detroit Auto Sales

Motown is dead

En av Detorits alla övergivna hus och tomter

Detroit är fult, slitet och tomt.

Detroits invånare har flytt staden de senaste åren och antalet Detroit-bor har sjunkit drastiskt. Arbetslösheten är nu 28,9 procent. Alltså mer än var fjärde invånare är arbetslös.

Överallt gapar tomter tomma. Inget byggs och husen står tomma. Hollywood har börjat spela in sina filmer här för att det är så billigt.

Hemlösa vandrar gatorna fram.

Men man kan ju ha roligt för det tänkte Ruben och jag. Det hade vi. Dock stänger allt kl 2 så vi var hemma i hyfsad tid.

En Detroit-tjej undrade om jag ville äta middag med henne någon dag. Ruben tog på sig ansvaret att svara för mej och sa att hennes kläder inte satt så bra på henne och att hon verkligen borde ha på sig något annat. Det blir ingen middag. Det var dessutom hennes födelsedag.

Jag tycker att det går bra för Ruben att lära sig svenska. Jag tycker jag väljer ut de bästa fraserna. De fraser som han faktiskt kan ha användning för i Stockholm.

---

Idag är det Halloween, vilket jag hatar. Jag hoppas jag slipper klä ut mig. Vi funderar lite på att gå och se Robin Williams stand up show ikväll. Det finns biljetter kvar. Inte så konstigt i och för sig. Ingen har ju råd med nåt i den här stan.

---

Knicks förlorade i dubble overtime igår. Fuck!

---

Nu ska jag hasa mej ner till poolen och simma lite tror jag.

---

Henrik skrev nyss till mej på skype: "...sen kan du bajsa dig själv på fötterna och spela fotboll med din packning"

Första jobbet i Motor Town

Newark igen

Jag hatar verkligen tidiga flighter. Imorse gick jag upp 4.30 för att
hinna med flighten till Detroit som jag snart ska boarda.
Vi kommer vara i Detroit tom torsdag. Det betyder att jag
förhoppningsvis sitter ensam på hotellet på halloween så jag
slipper skiten. Hade iof varit kul att kolla in danger list-festen i
brooklyn på Lördag.

Dra åt Hamptons!

Ett gäng tjackpundare.. och jag

Så är min första helg i The Hamptons avklarat. Man kan ju säga att jag fått mersmak. The Hamptons är byggt för mej. Jag ÄR the Hamptons.

För att beskriva huset som Ruben hyrt (vi fick såklart chippa in, och pengarna går till välgörenhet) i korthet:

3000 m2, 2 pooler, torrbastu, ångbastu, tennisbana, 8 sovrum, bibliotek, biograf... inte en projektor och 15 sköna stolar, nej, en biograf med maskinrum och säkert 200 platser, egen stor bar osv.

Hamptons kan vara, utan att överdriva, en av de mest exklusiva ställena i USA, om inte i världen faktiskt. Det är fint.. FINT att synas och vara i the Hamptons.

Ja, man kan ju vänja sig vid värre saker helt klart. Jag trodde i förhand att torsdag-måndag skulle bli lite väl länge. Det var lite väl kort.

Roliga människor var det också, majoriteten män. Män som gillar andra män såklart. Men det var väldigt roligt trots att det fanns få snygga tjejer att lägga ögonen på. Även om Mr Ek var missnöjd med de amerikanska männen som gästade huset. Hans fördom om att bögar ska vara stil-ikoner som de oftast är i Europa (läs Sverige) sprack totalt och han valde ett väl valt tillfälle att säga: "bögar här är som vilka tjackpundare som helst".

I övrigt bestod helgen bestod i stora drag i att spela pingis i gymmet (3-0 i matcher til Tony... Henrik vann ett set. Jag sju. Det är inte kul att vara Henrik), dricka drinkar innan middagen i biblioteket, simma i poolen, promenera runt i färgglada höstmiljöer som hör hemma i romantiska komedier.

Martin kom ut Söndag till måndag också. Han missade med andra ord festerna och även sin chans att bli uppäten av ett helt gäng "tjackpundare". Eken däremot hade chans om och om och om igen. Jag har aldrig sett Henrik så populär som i detta huset.

Ingen gick heller på att han var straight. När han avslutade sin kväll som DJ kl 04.00 med 4 raka Elton John låtar får han lite skylla sig själv.

Oh.. Jag glömde nästan. Vill du hyra huset en sommar (juni, juli, Augusti) kan ni emaila mej så kan jag sätta er i kontakt med ägaren... Det kostar förövrigt 500 000 dollar för de tre månaderna.

Ett av rumen man kunde slappa i.. OK utsikt också

En av poolerna

Biografen.. dubbelt så stor som biograf Park i Strömstad

En bar.. bra att ha

2 trevliga och en otrevlig

Update

Det e rätt fint här ute. Ganska stort hus också. Massor folk.
Idag ska jag spöa Henrik i tennis på en av de två privata banorna.

The Hamptons

Igår var Eken och jag och fixade presspass. Eller jag fixade, han var med som moralsiskt stöd enligt sig själv. Det gick i alla fall enkelt att få ett amerikanskt presspass vilket jag är glad för. Ett besök på konsultatet och ett besök på foreign press center, sen var det klart.

Men sen tvingade Henrik mig att gå med honom (eftersom nu han hade varit så oerhört solidarisk) för att prova hockeyutrustning. Det han inte sa var att han inte riktigt visste var det var så vi vandrade mer eller mindre 8 avenyer och 25 gator innan vi hittade den här lilla hockeybutiken som var så dålig att vi gick in och vände.

Då tyckte jag att vi kunde ta oss ner till Soho och hänga, men ack nej, då fick mr EK brottom iväg till sin "träning". Tack för det.

---

Just nu sitter jag på bussen mot Hamptons (såklart en buss med Wi-Fi, gratis dricka, Times och the Post samt gratis muffins). Ska spendera helgen i ett 3000m2 stort hus som Ruben har hyrt över en långhelg. 2 pooler och en filmsal samt att Madonna tydligen firade sin 40 års dag i detta hur gör att jag har höga förväntningar på helgen.

---

Igår spenderades kvällen i Buschwick (Henrik och jag kan efter gårdagen inte förstå vad Martin egentligen gör där ute. Nu flyttar ju t.o.m Axel in till Manhattan). Mamma Adolfsson och pappa Adolfsson är på besök i NY så dom hade lagat 113 köttbullar som vi fick avnjuta med potatismos och lingonsylt.

---

Det är väldigt trångt på den här bussen.

Bra att ha

Ibland e det nog bra att ha en mexikanere som kan köra dina husdjur!

Tom's Diner

Suzanne på Tom's Diner

Har hängt med Suzanne Vega i två dagar. Då tänker ni kanske.. jaja, du har träffat henne och gjort en intervju. Nej nej. Jag har hängt med Suzanne sa jag ju. Vi drack kaffe, promenerade runt, hängde i studion, åkte taxi... Vi är kompisar! OK, det kanske var en överdrift.

Det vi gjorde var något som tillslut ska bli 30 min på SVT, NRK och DR i ett projekt som har arbetstiteln "moderna klassiker".

De 3 TV kanalerna har valt ut 6 låtar som alla är moderna klassiker med en speciell historia, sen får varje låt sitt eget program. Christian från NRK har alltså jobbat sen i somras med att resercha på Suzanne Vega's låt Tom's Diner (se nedan).

Ganska speciell låt (acapella) som DNA senare gjorde en remix av och låten fick i och med det nytt liv.

Jag blev väldigt imponerat över historien bakom låten och framförallt Christians reserch. Vi träffade mannen som låten bygger på, vi träffade producenten, Vi var på Tom's diner, vi var på vid katedralen där hon "listening to the bells of the cathederal"... "I'm listening to your voice"... japp.. vi träffade mannen med rösten också. Vi var även där "the midnight picknick" utspelade sig.

Det är även så att Suzanne räknas som "modern till MP3". När en tysk snubbe skapade mp3 filen så lyssnade han på Tom's diner om och om igen som mp3 låt, för han tänkte att när en låt som den låter bra som mp3 då var han nöjd med sitt komprimerande. Ja, Christian har varit i Tyskland och träffat mp3-skaparen.

Det ska bli intressant att se resultatet som ska sändas i Januari.

Henrik Ek debuterar som TV-reporter

Henrik såg detta och blev rädd att någon skulle tro att det var "på riktigt". Detta är alltså inte på riktigt.. utan på låtsas! Om någon nu skulle få för sig att tro att någon redaktör för något som helst TV-program i världen skulle lägga ut det här på luften!

Porchetta is the shit!

Jag börjar bli gammal tror jag. Jag har nämligen fått för mej att gamla människor går upp i ottan. Vilket jag också gör nu för tiden.. mer eller mindre. Igår var Martin, Oakman och jag ute en sväng på LES. Gick sådär bra att komma in på backroom och Chloe hann jag inte ens fram till dörren förrän Henrik hade fått en nekning. Det ska dock tilläggas att vi var tre killar, utan en enda tjej. Mr Ek blev vid ett tillfälle så sur på Backroom vakten att han skrek på väg därifrån "I didn't know that backroom had become a bridge and tunnel bar!" (bridge and tunnel kallas dom som kommer in till New York från New Jersey) Precis som det skulle hjälpa.. som om vakten liksom i ett ögonblick av klarsynthet skulle ropa tillbaka oss och säga.. hey guys.. you are right.. come in, come in! Detta hände alltså inte!

Tillbaka till själva poängen, trots att jag somnade runt 4 inatt så vaknar jag vid 9 på morgonen. Vad är grejen med det liksom? Jag börjar bli gammal. Fast jag känner äldre människor. Det är skönt!

---

Min frukost bestod idag av en cola samt en macka från Porchetta. New York's godaste mackor. Stället är snyggt dessutom. 7th st. mellan A och 1st ligger det och det är så litet att man knappt får plats 3 personer där inne.

---

Idag slog jag näven i bordet och brände lite pengar på TV-spel. Japp, jag gick bort, en Lördag kväll, till PC Richard & son (sjukt kul att han kallas för PC-Rickard.. och har en butik ihop med sin son... det tror jag i alla fall.. med tanke på namnet) och köpte ett Playstation 3 med NBA Live 10. Glatt och härligt var det. Nu ska jag bara fundera på vilket mitt nästa spel ska bli.

---

Den 30e bär det av till Detroit. Skönt ska det bli att slippa Halloween-hysterin som härjar här i New York. Jag gillar verkligen inte att klä ut mej.

I brist på annat

Skön straff från 9 årig unge

Bröllopsdans-ripoff - för er som inte sett hela am. office och inte vill få något avslöjat... titta inte

Ett youtube-klipp kan skapa stor hype. I alla fall om man har drygt 28 000 000 tittar. Så stor att Amerikanska The Office gör en parodi på det:

Orginalet:

The Office version:

Sjukt bra låt för övrigt

Communist Sweden

Dwight Howard. Han är lång. Jag var tvungen att smygfilma honom lite.

Matchen i Tampa blev till slut en riktig höjdar match där New Jersey kvitterade med 0.1 sekunder kvar för att sen vinna över Tampa på straffar. Snopet för Victor.

Jag blev dessutom väldigt imponerad när Orlando Magics jättecenter Dwight Howard gick förbi oss i korridorerna i St. Petes Times Forum och sa "what's up guys!?". "Hey" sa jag och tyckte att det var det coolaste som någonsin hänt (jag har nu, i efterhand, omvärderat detta och tycker att coolare saker har hänt mej).

Det var i alla fall sjukt roligt att vara i Tampa igen. Filmade det sista till dokumentären och fick träffa mamma och pappa Hedman igen, vilket alltid är trevligt.

Oakman klagade på att han kände sig lite "hängig". Förra gången vi var där sa han att inget biter på honom, vilket jag tror han får äta upp nu. HA!

---

Idag brunchade jag med Anders och Britta som är på besök i staden. Sen en söndagsfika med Bren på 2nd ave och avslutningsvis en fika med Axel på 10th & 1st. Axel var lite filosofisk idag och berättade att han hade funderat på vad som skulle hända ifall man skulle ligga i koma i 10 år för att sen vakna. Jag började tänka framåt och se hur framför mig hur världen skulle se ut 10 år fram i framtiden, medans Axel, som tog upp ämnet borde ha en smart och genomtänkt poäng med det hela sa: "Shit, vad mycket TV-serier man skulle ha att ta igen".

---

Lucien textade mej kl 4.05 inatt.

I went on a date tonight. Dinner and then hung out at the Boom Boom Room. Madonna was there.

---

Det är väldigt skönt att vara tillbaka i NY

---

Amerikanska the office är sjukt roligt. Se klippet om kommunist Sverige:

Varmt

I Florida är det varmt. När man väntar på taxi är det så varmt
att man svettas genom byxorna. Kul att veta!

Hemmadebut

Victors hemmadebut har startat lite knaggligt. Underläge 0-1 och en
hittils rätt trist match!

Skönt att vara i USA

Nyss boardat flighten till Tampa, Florida. Härligt att vara tillbaka i
USA igen. Folk pratar med varandra, är trevliga, säger bless you när
du nyser och sorry när dom går in i dej.
Tanten i flygstoleb pratar med nästan alla som går förbi henne.
Slänger ur sig "lunch?" till killen med baguetten. "yeah about time"
"what a beauty!" säger hon till den lilla dottern i famnen på mamman.
Mamman svarar "yeah, everybody loves her now. We'll see in an hour".
Alla skrattar. Gött att vara hemma!

Annons

Sen när började Kanal 5 tycka det var smart att annonsera i New York Post?

Nu vill jag hem

Det här klippte jag ihop efter att Ruben varit i Moskva för ett par veckor sedan (dit jag aldrig verkar få åka med, jävla ryska billiga frilansare).

Ja, folk verkar ju tro att man bara festar hela tiden när man är i Europa. Men så är det ju såklart inte. Ibland jobbar jag också.

Ähh... det är väl bara så att det är roligare att skriva om när det händer nåt roligt än när man sitter på ett kontor och klipper tråkiga intervjuer som vi har gjort de senaste veckorna. Imorgon ska vi äntligen göra ett paket (ett reportage) här i Geneve.

---

Nu börjar det bli dags att dra hem till USA. Jag saknar det. Folk är liksom trevligare där. Planen är att dra direkt ner till Florida för Victor Hedmans hammamatch-debut. Sen kommer jag äntligen till min lägenhet sent på Fredag kväll.

---

Nu ska jag sova. Jag önskar jag kunde somna till David Lettermans bekymmer på teve. Men jag får väl nöja mej med någon värdelös amerikans serie dubbad på tyska eller franska. Happy days.

Genevas finest

Evian i Evian

I Geneve bor dom rika. Dom rika kan festa. Eller i alla fall de rikas ungar. Lördag kväll startade efter Ruben hade varit i en 3 timmar lång telefonkonferans, och vi hade svept en flaska rött på mindre än 15min.

Jag hade reserchat för att få lite tips på barer, restauranter och klubbar här i Geneve. Kvällen startade alltså runt 22 på Arthur. Jag vet hur jag vid något svagt ögonblick sa till Martin att jag egentligen inte tycker om mat... fast det jag egentligen menade var nog att det ska rätt mycket till för att jag ska tycka att mat är riktigt, riktigt gott. Igår kväll var en sådan kväll. Maten (deras hummer dim-sum kan vara bland det bästa i världen) igår var heeeelt fantastiskt. Fantastiskt dyr också (landade på runt 120 USD/pers för 3 rätter med vin), men det var det värt.

Sen fortsatte kvällen på Lava. Namner låter ju rätt kasst, och det var en nattklubb som man verkligen kan kalla nattklubb. När vi kom, och såg regnbågskön blev Ruben jätterädd eftersom han antagligen kunde vara farfar till de flesta i kön. Av någon anledning kom vi in direkt. Jag kan säga att Stureplans hetaste, dyraste ställen kan bajsa sig själv på benet när det kommer till antalet magnumflaskor och helrör. Kidsen körde hårt och dyrt här. Ruben och jag körde väl kanske inte lika dyrt, men dock, 25 dollars drinkar och 20 dollars shots fick duga för oss. Sen dansade vi bort natten och hamnade efter lite om och men, lite omvägar och en rolig Tony-Ruben sms konversation till slut på hotellet på den Franska sidan av stan.

---

Arne; vi ses i fängelset

---

Fantastisk söndag. Ruben har fått besök av två kompisar, ett trevligt litet bögpar (med betoning på litet, dom är båda typ 1.50) Ruben, Vibke, det trevliga bögparet och jag tog en utflykt till Evian (där det där vattnet kommer från). En liten fransk by 4-5 mil från Geneve. Vandrade runt där i några timmar, åt crepes, drack rose, satt i solen och bara hade det gött.

---

Den ena snubben ur bögparet har jobbat inom resebranchen i typ 30 år. Så just nu reser dom runt på hans miles. Det var även han som öppnade SoHo Grand i New York. Småtufft.

---

Synd att Tampa förlorade igår, men som jag förstod det så gjorde Hedman i alla fall poäng. Ska bli spännande att se Axels parkinson-plåtning när jag kommer hem.

Ruben vill ha mat och pojkar

Tunnelfest i Geneve

Tunnelfest i Geneve

Geneves uteliv är bättre än Wiens, det måste jag säga.

Efter att taxichuffören kört nåt så in i helvete fel (alltså upp i bergen istället för in till stan) startade kvällen på en väldigt bra restaurant vid älven. Vibke, Ruben Kai och jag intog en fantastisk entrecot.

Kai, som är Vibkes man och Reuters fotograf i Tyskland, berättade hur sviniga pressfotografer är när dom hamnar i grupp. Härligt. Dessutom tror jag inte han berättade det värsta eftersom hans fru faktiskt var där.

Kvällen fortsatte på någon utomhus-bar vid älven. Liksom lite som street, fast smutsigare och med folk som såg ut som dom var hämtade från Williamsburg.

På vägen hem gick vi även förbi en tunnelfest. Roligt att det verkar finnas lite runt om. Den var dock inte lika bra som sommarens tunnelfest vid debaser i sthlm.

Sen letade vi efter klubb utan att lyckas. Tog en taxi, en korv och åkte tillbaka till det öde hotellet.

---

Robert har gjort sin TV-debut. Tycker det var riktigt bra jag...se här

Ruben tyckte det var bra också. Dock undrade han varför man inte visade händer i svensk TV. Han blev dessutom mycket chockad över att man fick visa bröst bara sådär. Jag berättade som det var. Man får visa bröst i svensk TV, men tyvärr måste man cencurera händer.

---

Nu när Robert är TV-kändis gäller det att han inte gör som David Lettermen just gjort. Det var ju festligt

---

Ett av jobben från Wien

Frankrike.... typ

Just nu har vi kommit till Geneve. Eller rättare sagt, vi är 300 meter in i Frankrike. Av någon jävla budgetanledning bestämdes det att hela Reuters-teamet på typ 13 pers skulle bo så nära kontoret som möjligt. Dvs 15 min med taxi utanför Geneve.

Förra året bodde vi ju inne i centrum och åkte taxi varje dag till kontoret vilket var fantastiskt eftersom man kunde gå ut och äta och hänga på stan på kvällarna. Nu blir det liksom lite svårare. Idag när vi ville äta lite mat här på hotellet vid 15.30 tiden.. så gick inte det. Det fanns liksom ingen mat att äta. Lunchen var slut och middag serveras inte förrän senare. Så vi fick helt enkelt åka bil in för att köpa lite McDonalds innan vi satte oss för att redigera. Praktiskt.

Men det finns pool och träningsanläggning på hotellet i alla fall. Bra när man nyss varit sjuk. Ruben blev så deprimerad att han just i detta nu är ute och joggar runt för att hitta en öppen vinbutik. Allvarligt.

Rummen är i alla fall fina. Jag fick ett rum med två sovrum, ett kök och ett stort vardagsrum. Säkert 3 gånger större än min NYC lägenhet. Men snäll som jag är bytte jag bort den mot Rubens, (fortfarande stor men med bara 1 sovrum) eftersom han får besök i helgen från kompisar som råkar vara i Europa på rundresa.

Jag har tydligen inte bra nog kompisar eftersom ingen ville komma hit och hälsa på.

---

Ikväll ska Robert göra sin TV4-ankar debut i TV. Ska bli spännande.

---

Nu har jag köpt de första avsnitten av Dexter säsong 3, så jag har nåt att göra här ute på den Franska vichan.

Rolig middag

Mat

Igår åt vi ute igen. Igår var det roligt som tusan. Ruben, Wiebke, Knut (som vi kallar K-nut) och jag startade kvällen på vår nya favvobar. En liten vinbar som är helt fantastisk och har ett fantastiskt litet crew som kan allt om viner. Vi är stammisar (3besök på 2 dagar). Sen bar det av till nåt klassiskt österikiskt ställe där jag intog den här turens första schnitzel. Gott!

Sen gick vi tillbaka till den lilla vinbaren och drack två flaskor vin och pratade om hur fulla vi ska bli i Juli (det är någon stor, häftig fest i Wien då, med massa kändisar tydligen).

---

Jag börjar bli trött på att fota tråkiga gubbar i fula kostymer som pratar om nästa års budget för centraleuropa. Idag ska vi tydligen klippa ihop ett paket och flänga runt lite i Wien för att plåta stocks. Äntligen lite variation.

---

Oakman har fått ett nytt smeknamn: Boxer-Henrik.

---

Jag tror jag ska bli rik snart.

Tråkig middag

Igår var vi ute och åt med journalisterna som deltar på "summiten" som vi jobbar på i Wien. Jag trodde fan klockorna skulle stanna så tråkigt det var.

Alltså, visst det är kul att träffa nytt folk och resa runt om osv. osv. Men ekonomijournalister som bara diskuterar jobb är inte det roligaste av folk man kan träffa.

I och för sig satt jag mitt emot mannen som tydligen innehar Ungerns rekord på 800m. Det har stått sig i 10 år. Han var även bronsmedaljör i friidrotts EM och har deltagit i två OS. Jag gissade (som tur var inte högt) på OS i Seol 88 och Barcelona 92, med tanke på hans ålder. Men det var tydligen Atlanta -96 och Sidney -00. Han såg visst lite äldre ut.

Mer spännande blir det fanimej inte på en middag med gråa äldre män.

---

Jag har nu laddat ner, Religulous på Ekens inrådan. Ska väl kolla den ikväll. Jag har sett klart första säsongen av True Blood nu så jag måste fixa 2an på nåt vis. Internet är långsamt här i Österike.

---

Vem kommer till Geneve i helgen och hälsar på. Försten skriker ja, får bo gratis!

Bögar och sånt

När jag förklarade vad det betydde på svenska sken han upp som en sol och ville ta en bild!

Karles är på besök från London. Karles (låter precis som Carlos, men han ser verkligen inte ut som en Carlos denna snövita man med Lettisk bakgrund) besöker Ruben över helgen här i Wien. Karles är väldigt mycket bög kan man säga. Smutsig i munnen är han också. Vid middagen igår satt ett gäng med 5 tjejer vid bordet bredvid. Då tyckte han att jag skulle "explore your wiking roots and rape the shit out of them." Vilket jag avböjde. Det skulle bli en sådan scen.

Att ha två bögar vid bordet betyder också att man måste gå på bögklubb. Även om vi inte skulle. Men dom proppade mej full av shots och drog med mej på två ställen, så fulla av män att... att.. ja det var väldigt mycket män där.

Jag gick hem efter ett tag. Inget ont om bögar.. men dom e fan lite störda i huvudet alltså.

---

Vi har lämnat Le Meridien för ett mycket, mycket sämre hotell tyvärr. Men, å andra sidan, det mesta är sämre än Le Meridien.

---

Igår var vi i Bratislava, Ruben och jag. En dagsutflykt. Helt ok stad, men väldigt östeuropeisk. Inte så konstigt kanske.

Efter några timmars vandrande i gamla staden, en taxichufför som tog alledels för många euro för den korta lilla sträcka vi åkte och en tur upp till slottet vände vi tillbaka till Wien.

---

Knicks har signat Robinson och David Lee. Det var ju fan på tiden. Hurra!

Nu väntar vi alla på LeBron.

---

Imorgon är det Måndag. Måndag i Wien.

Utsikt över Bratislava från slottet