Monday, December 28, 2009

Best of 2009


Det är nära nyårsafton nu. Så nära att jag vågar ge mej in i att utnämna årets bästa. Jag har svårt att tro att det kommer en ny sjukt bra film, skiva eller låt innan den 31e.
Så...
2009 års bästa (enligt mej alltså):
Film: Sin Nombre, the Wrestler.
Album:(har hört på alldeles för lite skivor i år...) Lily Alen - It's not me, it's you, Kings of Leon - only by the night, Passion Pit - Manners
Låt: Halo - Beyonce LÄTT!
Besvikelse: Regina Spektors nya album, New York Knicks (igen)
Festival: Öyafestivalen i Oslo
Sak: iPhone 3GS
TV-serie: True Blood, 30 Rock
Stad: New York
Nyhet: Michael Jackson dog
Resa: Svårt att säga, men St. Louis, Geneve och Montreal ligger högt upp.
Sommarstad: Stockholm, Strömstad
Värsta fylla: Juldagen
TV-program: Har sett för lite på TV
TV-spel: Uncharted 2
Wingman: Yeah right!
Magasin: Filter
Konsert: Passion Pit - Hammerstein Ballroom

Kommer inte på fler nu, men kommer säkert uppdatera.
Vad tycker ni? Jag antar att ni har åsikter om detta... hit me bitches!

Fest med Norrmän och Nazister

Saturday, December 19, 2009

Friday, December 18, 2009

SMS

Det verkar ju som Martin och Bren verkligen hade jättetrevligt igår
med tanke på att Bren måste spenderat 20 min i baren på Schillers
med att komponera det här SMS'et. Roligt svar i och för sig. Det ska
han ha!

Wednesday, December 16, 2009

Musik som tortyr

Musik som används som tortyr - bokstavligt talat

Henrik Ek är ju känd för sin musiktortyr. Det vet vi alla som spenderat mer än en timme i bild med honom. Men det kan kanske inte kallas för no touch torture, eller torture light som det också kallas ibland. CIA har sedan 50-talet använt sig av musik som tortyr eller för att få fram uppgifter från fångar.
Igår fotade jag en intervju på New York university med en kvinna som har satt sig in i ämnet. Vi filmade för en dokumentär för SVT som ska handla om just det här bisarra ämnet.
Vad folk i allmänhet kanske inte vet, i alla fall inte jag, är att under Vietnamnkriget flög amerikanska krigshelikoptrar över Viatnamesiska byar med högtalare och spelade extremt hög musik eller skrämselljud för att få invånarna att evakuera byarna.
Även under senare tid har taktiken använts, inte minst i Guatanamofängelset. Musik där användes främst på de "viktigaste" fångarna.
Enligt Helen som vi gjorde intervjun med så kan det vara så effektivt med musiktortyr att man kan få ut uppgifter på dagar, eller veckor som med mer "traditionell" tortyr hade tagit månader eller till och med år.
Hur fungerar det här då, undrar man ju kanske. Jag trodde först - lite lättsamt- att man spelar samma sjukt dåliga Henrik Ek-låt på repeat. Om och om igen. Det händer tydligen också, men är inte alls lika vanligt som motsatsen. Att man utsätter fången för total förvirring, genom att spela en jazzlåt, en hip-hop låt, en hårdrockslåt, en barnsång osv. Genom att blanda olika musikstilar helt, kommer aldrig fången in i någon slags "grove" och blir därför extremt förvirrad. Ett annat exempel som användes på Guatanamo var att spela instrumental musik för en fånge. Detta anses som mycket fult i den muslimska världen och kunde fungera extremt väl på vissa fångar.
Amerikanska millitären har en bas i Meine där soldater tränas för att kunna stå emot musiktortyr ifall de skulle bli fångar av fienen. Det har senare visat sig att många av dessa soldater har blivit väktare på Guatanamo och använt just de musikval som de blev tränade med till att bryta ner fångar på Cuba.
Vilka låtar används då? Tja, låtar som We are the Champions användes tydligen, med ironi, under Irak-kriget, där USA inte alls gick ut som några vinnare. Born in the USA med Bruce har också används. Även Metallica nämndes under intervjun.
Jag ser fram emot att se det färdiklippta resultatet på SVT någon gång i vår.
---
Gjorde en annan intressant intervju för SVT's Kobra i veckan. Jonathan Ames har skrivit TV-serien bored to death (bland annat). Jonathan visade sig vara en nevrotisk stackare med sjukt mycket (sjuk)humor! Jag ser även fram emot att se detta Kobra program i vår, som ska ha temat gubbe.
---
Nu är jag fast i True Blood igen. Andra säsongen. Typiskt.

Saturday, December 12, 2009

Kallt sa jag

Det är kallt i New York. Minus 4 igår, minus två idag. Det här med vädret i USA är lite speciellt. Folk är inte särskilt vädertåliga om man säger så. Kommer det lite snö stänger skolorna. Regnar det går inte folk ut. Alltså, folk går inte ut på krogen, hoppar över fester osv.. bara för lite regn. Jag tror jag dessutom börjar bli en av dem. Det är liksom acceptabelt att skylla på vädret här.
---
Igår var det glöggfest på 426 E 14th st. Trevligt som tusan.
---
Nu orkar jag inte skriva mer.

Wednesday, December 9, 2009

Oförskämt


Igår när jag kom hem till min lägenhet satt ett litet kort i dörrkarmen.
Trevligt tänkte jag och sprätte upp det. Ett litet fint julkort från vaktmästaren i huset som önskade god jul och gott nytt år. Men vänta lite... där ligger ju även ett tomt kuvert adresserat till vaktmästaren.
Så fungerar det i den här staden. Man dricksar sin vaktmästare. Även om han inte kan prata engelska och aldrig dyker upp på avtalad tid så inget någonsin blir fixat. Det kan i och för sig ha att göra med att de som bodde här innan aldrig dricksade honom. Kanske dags att ge han en hundring så han blir glad och kan fixa några av de 8 eluttag som inte fungerar i lyan.
---
Jag har svårt att se att vädret någonsin har varit sämre i New York. Det regnar konstant, det är så mörkt ute att man kan tro att det fortfarande är natt och det är svinkallt.
---
Igår var vi på en fotoutställning i meatpacking. Sante D'Orazio ställde ut. Modefotograf. Ganska mycket naket. Inte så bra. Men det är kul att gå och skratta åt pretto-mode/konst människor som man bara vill slå i magen så de äntligen bajsar på sig.

Sunday, December 6, 2009

Satan in the street vad kallt

Fint men kallt som satan.. Satan måste ju vara kall. För han är så ond. Som Martin.

Från härliga 16 grader den 4e December till 1 grad den 6e December. Det var ju jävligt typiskt. Jag knallade ner genom East Village till Clinton St. på Lower East Side idag för att hämta upp lite kläder från min skräddare. Frös ju öronen av mej. När jag väl kommit in, lagt mej i sängen och precis tinat upp frosten från näsan ringer Martin och vill fika. Då blir det ju att ta på sig allt igen för att gå ner till 10e och 1a för en kaffe och muffins.
Martin, som vi även kallar "världens sämsta wingman-t.o.m sämre än Henrik Ek" här på bloggen. Hur vet man att Martin är om möjligt ännu sämre wingman än Henrik Ek?
Jo, för det är så att Martin igår kväll på en trevlig cocktail bar i Williamsburg, valde att berätta för en (söt) tjej som satt bredvid mej vilken dålig wingman Henrik var. För att förklara HUR dålig Henrik egentligen var berättade han en historia som utspelade sig i St. Louis när vi tre var där. Han målade upp ett överdrivet scenario där Henrik och jag spelade ut varandra i kampen om en söt tjej på en bowlingbana (just det var i och för sig sant). Men att berätta själva historien om hur Henrik och jag "slåss" om någon tjej som enligt Martin vi båda "ville ha", för en söt tjej som sitter bredvid mej på en bar... det gör Martin till den sämsta wingmannen som någonsin vandrat på denna jord.

Som straff satte jag Martins alarm på telefonen på 5.30 am när han var på toaletten.
---
Jag såg nyss (500) days of summer. Då blev jag om möjligt ännu mer kär i Zooey Deschanel.

Tuesday, December 1, 2009

Chicago i New York


En strålande dag i New York. Robert och jag vandrade längst New Yorks coolaste park. The Highline. En park byggt på en gammal järnvägsbro som går över meatpacking district.
På lunchmenyn stod två miniburgare från trendiga pop-burger.
Efter det ville Robert köpa biljetter till en Broadwayshow. Daniel fyller snart år så Robert köpte biljetter till Chicago till honom som en tidig födelsedagspresent.
Eftersom jag är den perfekta broren så följde jag självklart med som ett tredje hjul.
Aschlee Simpson spelade huvudrollen. Jag såg upp under hennes kjol. Konstigt.
Annars har jag nog aldrig sett så många vältränade kvinnor på en scen samtidigt. Fint.
Som pricken över i såg vi att Jessica Simpson satt i publiken när vi vandrade ut. Robert blev starstruck. Jag såg henne djupt i ögonen, hon vinkade mot mej och ville jag skulle följa med i en av hennes två väntande bilar, men jag ville fortsätta vara tredje hjulet så jag gick hem med Robert och Daniel istället. Kommer jag aldrig ångra!
Nu äter jag gröt. Det är bättre än två systrar Simpson det!