Konserter

Joshua Radin i mitten av publikhavet på Webster Hall

Fantastisk konsert igår. Joshua Radin på Webster Hall. Eken hakade på som en slags sympati-konsert-kompis. Jag tror inte han ångrade sig. Dels för att det var 80 procent tjejer på stället (varav 80 procent av dom var väldigt snygga) och dels för att det var en sjujävla bra konsert.

Men det som jag har tänkt väldigt mycket på de senaste åren när jag går på konserter. Eller egentligen vilken slags tillställning som helst. Kameror och mobilkameror. Alla vill ju filma och ta bilder av det dom ser hela tiden. Visst, jag förstår att man kan ta en bild eller två på en konsert men att se hela konserten genom en liten display på sin digitalkamera?! Det måste ju vara så att stora delar av själva upplevelsen försvinner.

Låt mej ge ett exempel. Extranumret som Joshua Radin gjorde igår gjorde han mitt i publiken. Han vandrade helt enkelt ut till mitten av folkmassan och sjöng en akustisk version av en Bob Dylan låt. Jag har nog aldrig sett så många kameror tidigare. Visst, jag erkänner att jag tog nog en bild och filmade i 12 sek, men sen fick det vara nog. Men de som stod precis bredvid honom i publiken filmade såklart allt, ALLT med sina mobiler. Då försvinner ju en once in a lifetime upplevelse. Man får en låt spelad för sig mindre än en halvmeter bort av en snubbe som man tydligen tycker är väldigt bra och man ser det genom en liten 4x5cm stor ruta. Konstigt? Eller är det bara jag?

Förövrigt var såklart Zach Braff på konserten. Andra gången på ett par veckor vi hänger han och jag.