Köttmania

Olof och Pavel mitt under Köttmania 09

Pavel har varje år något som kallas för Köttmania. Det är lite exakt vad namnet säger. Man äter, andas, dricker och svettas kött. Mor, far och fru Pavel står i timmar, antagligen dagar och grillar kött åt ett stort gäng "ungdommar".

I årets upplaga av festivalen (fjärde året, min andra) ingick även bastubad på furholmen och rejäla doser med öl, konsert med Moneybrother och beachvolly.

---

Syster Pavel är flitigare på att synas i Strömstads uteliv än vad Paris Hilton är på att synas i Us Weekly.

---

Strömstads uteliv är ganska speciellt. Fullt av folk som inte vill annat än att festa. Fast när man kommer till västkusten så verkar det som allas smak och då menar jag framförallt musiksmak sänks lite. Det är mycket hård techno, svennebanan och schlager i en härlig blandning.

Lite vad man kan säga om Stockholms uteliv, bara det att här måste allt detta samlas på en enda bar. Men, man får väl ta seden dit man kommer.

---

Henrik Ek hävdar bestämt att den bloggen handlar om honom, så för att visa att han har fel tänker jag inte skriva något om honom.

Eller jo OK då... Han är sjukt solbränd.

Syster Pavel får en privatdans av någon trevlig tjej på The Cod

Jag tycker Henrik verkar klara sig bra utan mej i Strömstad.

Burger

Mr Ek hävdar ju bestämt att man inte kan få riktiga burgare i
Sverige. Pavel beställde just in en 400grams burgare som vi alla, inkl
Ek, blev ganska imponerade av ändå.

Utö 2009

Utö har länge varit en årlig sommartradition. Ett stort gäng kompisar samlas på Johan och Nadras hus på ön Utö. Där gör man lite vad man vill. Spelar fotboll, badar, ligger på bryggan, lyssnar på sommarpratare, äter lunch och dricker vin. Plus Uddenbergs obligatoriska shots.

Årets upplaga var inte sämre än något annat.

Som vi redan vet seglade Martin, Edberg och jag ut. 8 timmar senare och vetskapen om att Martin är totalt oduglig på havet kom vi fram.

Då vankades det gott vin och värdelös lammfärs. Lammfärsen som Henrik hade tagit med sig kunde inte grillas vilket alla vägrade att inse. Det blev Lamm-tacos med färskpotatis.

På Lördagen anlände mer människor och jag tror Henk hade så dåligt samvete för sin smutsiga lammfärs att han lagade en somrig ostsås av världsklass.

Det utlovade samtalet om livet med Beate höll lika dålig klass som Henriks lammfärs och Beate har nu utlovat ett bättre samtal om framtiden inom just en snar sådan.

Om det här blogginlägget blir lite osamanhängande är det för att det är just så allt fungerar på Utö. Allt är osamanhängande och dagarna flyter liksom ihop. Nu kommer jag inte alls ihåg vilken dag Martin klippte Nadra och Johan's oskyldiga son Bruno i någon slags tysk Hitler-jügend frisyr med lätta synth-inslag. Men det spelar liksom ingen roll. Det viktigaste är att man minns det tror jag.

Hansson har även lärt mig att det bästa man kan säga efter en mening, vilken mening det än är, är: "that's what she said".

---

Jon Arne är i Stockholm. Vi kom nyss hem från Södra Teatern och nu kör vi något slags Seinfeld marathon.

Beate var inte helt i stånd till att prata om livet...That's what she said

Sailor

Henrik Edberg, Martin och jag e just nu på väg till Utö i Henriks
fantastiska båt. Vinet e öppnat, vinden är med oss och solen skiner.
Livet är jobbigt nu.

Jobb jobb jobb

En del av utrusningen på plats...

Medans Eken blir uppraggad av legendariska New York PR-profiler, jobbar jag med ogramorösa TV-program i Stockholm under det som skulle vara min semester!
Anso (förkortning för Ann-Sofi) och jag stack igår iväg på en inspelning för bröstcancergalan. Vi tog hennes pyttelilla sport-cab. Nämnas bör också att Anso är 44 årig kvinna med en dotter på 19 (som är lätt förälskad i mej) och två söner i tidiga 20 års åldern. Hon hänger med stockholms socitet, och då menar jag Noppe, Kunden och Philipson.
Anywho.. 13.. TRETTON väskor ska in i den pyttelilla bilen. 13 väskor för något som kommer sluta med 40 sek TV i slutet av ett reportage. Men hey... det blev ju snyggt.
Se resultatet i Rosa Bandet-galan sista Oktober på TV3.
---

På Fredag bär det av till Utö. Ruggigt nice. Helg med väldigt många kompisar, en ö, bad, öl, monopol, och fotboll. Beate lovade att vi skulle prata om livet. Det kommer bli fint.
---

Klippte trailer för den svenska komedi-dramaserien Playa del Sol. Förövrigt en väldigt rolig serie. Henrik Hjelt är min nya hjälte. Lätt!
---

Snackade med Pavel idag. Fredag den 24e sticker jag till Strömstad för en veckas semester. Strömstads-ekan som vi nu kallar Henrik Ek, kommer komma med. Pavel kom då med den fantastiska nyheten att "kött-mania" är just den 24e vilket kommer bli lite av något slags event. Jag kan inte berätta mer än.. mest för att jag inte vet så mycket.

Anso på inspelningen. Intervju av barn. Aldrig roligt. Barn är liksom mest i vägen när man filmar.

The laying down game och tunnelfest

"Tunnelfest" vid slussen

Den perfekta helgen!? Kankse. Nära i alla fall. Stockholm har varit lite upp och ner den här veckan.

Fredag och Lördag har varit fantastiska. Likaså bakishänget idag, Söndag!

Helgen startade med förfest (det var ju inte igår) hemma hos Jonny, men en stor blandning av folk. Folk som inte kände varandra, men alla kom gott överens. Snottys och Debaser stod sedan på tur. Men höjdpunkten måste ändå varit igår. 35 års fest hos Ronis, massor folk. Någon äger (det visar sig även att hon säljer) en promillemätare. Alla blåser en gång i timmen. Talen tänker jag inte ange här, men det var en rolig party starter. Och nej pappa, jag har inte problem med spriten, det är bara det att jag är ung och tycker det är roligt att festa ibland.

The laying down game är mitt nya favortitkoncept också. Leken går ut på att man ska lägga sig ned på marken, med ansiktet nedåt, på olika platser. Desto mer offentligt, desto roligare såklart. Sen ska man ta kort på det och lägga upp bilden på facebook. Fantastiskt.

Johan lyckades vid 23 tiden igår att få en grupp med tjejer att ta bort alla drinkar från sitt bord för att sen rätt upp och ner lägga sig på bordet. Lite av en bedrift. Ann (som dessutom vann promille-tävlingen) valde att lägga sig på debasers pissoar-golv. Stort! Bilden är fantastiskt.

Lördagskvällen avslutades med en sk. tunnelfest. Det är ett gäng stockholmare som har en mobil superstereo som dom då och då, oanonserat sätter upp i tunneln mellan debaser och slussen, kopplar i sin iPod och lirar sjukt bra dansant och glad musik. Folk som är på väg hem från krogen vid 03 stannar helt enkelt till och dansar för glatta livet och ser solen gå upp. Underbart.

En av alla de "laying down's" vi gjorde under kvällen igår.

Kanske en PC ändå

Mac har ju rätt festligta reklamer ibland. Windows...not so much. Tills jag såg den här. Faktiskt väldigt rolig. Har du 4 min. till övers? Kolla! Vem trodde att Bill Gates och Jerry Seinfeld kunde skådespela. Jag gillar roboten i slutet!

Det sämsta ur Stockholms nattliv

Igår drack vi öl. Och sprit. Och champagne. Krisse, Charlotte, Andreas och jag möttes på debasers uteservering för att ta några öl. Stockholm visade sig från sin sämta sida, med regn och rusk. Men man kan ändå alltid lite på debaser. Alltid bra liksom. Bra musik, bra folk.

Då bestämmer sig Krisse och hennes polare för att dra till "Kåken" som tydligen är det nya heta... HETA i Stockholm. Och när något är hett då är det jävligt hett i den här staden.

Andreas,Charlotte och jag stannade kvar en timme till för mer öl på Debaser. Sen gjorde vi det dummaste på hela kvällen. Vi ville också vara så där reklamtuffa och dra till Kåken. Kö! Kö! Kö! Efter 25 min i kö och vi inte rört oss frågar jag vakten om jag kan låna toaletten. Använd moder natur blir svaret. Tack. Sen säger han att om jag inte känner någon som känner någon kommer vi inte komma in, för nu kommer ägaren med sina kompisar och då blir det plötsligt fullt. Fuck that. Vi drar till Berns. I spöregn. Kö! 150:- i inträde. Fuck that!

Vi drar till Riche, vilket faktiskt var ganska vettigt. Vi träffar HP-Jonny och blir bjudna på Champagne. Så rullar han.

Vid detta svaga ögonblick bestämmer vi oss för att dra till spy bar. Kö! 180:- i inträde. Vi går in. Puckat!

Spy bar igår i korta ord. Snobbiga vakter som aldrig ler, snobbiga stockholmare som aldrig ler, värdelös DJ som tyckte om att höra sin egen röst mer än musiken han spelade, och avbröt varje låt mitt i.

Jag är nästan lika upprörd över det sämsta från stockholms nattliv, som över MJ's minnescermoni. Jag ska aldrig gå ut i sthlm igen. Förrän på Fredag!

MJ förtjänar bättre

Igår hölls den stora minnescermonin för Michael Jackson i Staple Center i LA.

Jag verkar vara den enda som reagerar så starkt på hur förfärligt dåligt det var. Jag kände inte ett skit, artisterna var dåliga och talarna ännu sämre. Visst, det var väl lite starkt när den lilla 11 åriga "dottern" skulle säga några ord i slutet, men det kändes lite krystat. Lite förväntat på nåt vis.

Men att dom inte kunde skrapat ihop bättre nummer var lite av en skandal. Världens kanske genom tiderna största underhållare... och detta var allt vi fick?

Vart var Diana Ross, Justin Timberlake, Obama (ja, han var tydligen i Ryssland), Bruce Springsteen, Paul McCartney och Tina Turner?! Vart var Michael själv, varför var det ingen som sjung tillsammans med honom på någon slags storskärm?

Innan allt drog igång, såg jag fram emot avslutningsnumret som vem som helst kunde lista ut att det skulle bli We are the World. Men en fattigare version av den låten får man leta efter. Kändes lite som att arrangörerna tänkte "släng fram ett gäng barn i olika färger så kommer alla gråta! Jag tänker inte ens nämna TV4's komentatorer som gjorde allt om möjligt ännu sämre.