Välkommen till New York Tony. Tack.

Finfina dyra hörlurar. Köp dom vettja. Jag får massor pengar för att skriva detta!

Ibland facineras jag av en sak. Hur människor verkligen hjälper varandra. För visst är det ofta så. Det är på något töntigt vis lite rörande. Även om det verkligen inte borde vara så. Det borde ju vara självklart. Idag, när jag flög över hit till New York var det nån ung asiatisk kille som mådde väldigt dåligt och plötsligt var det någon där, en medpassagerare, för att hjälpa honom. Säkert en doktor, men ändå. Det är inte första gången det händer. En gång på en inrikesflight vaknade jag av att någon skrek den klassiska: "Is anyone here a doctor?" Då hade en gammal dam svimmat precis bredvid mej på golvet. Självklart fanns det både en doktor och en sjuksköterska med på planet. Dom fixa't. Jaja.. dravel och babbel. Jag är sjukt jetlagad och försöker just nu hålla mej vaken tillsammans med The devil wears prada i HD. Går ju sådär.

---

Måste bara ge mina hörlurar lite cred. Bose quiet comfort 3. Man liksom försvinner in i sin egen värld. Hur mycket väsen än det där pyttelilla SAS planet och dess passagerare avger. Dyra är dom, men värda det. I längden

V-mod

Sista kvällen med gänget

Nu sitter jag, sista natten i Stockholm, på min säng på Lundagatan efter att ha sett en halvtaskig sci-fi-rulle och känner lite vemod

Sommaren i sverige var lång. Men man kommer sakna kompisarna här. Kände det igår när jag var ute och drack några öl på Strand. V-modet smög sig på och jag som aldrig är vemodig.

Sommaren har innehållit höjdpunkter med Judas, Bagarn och Jonny. Debaser! Laying down game! Jenny och Henrik Edberg och hans båt. Daniel Poohl och Erik. Systrarna Strömstad, Skagerack, the Cod och Ek! Pavel, Linda, Leo och Sam. Köttmania. Mamma, pappa och Maria. Spanien. Snabblunch med Robert i Kristianstad. Nadra och Johan på Utö. Lika fantastiskt som alltid. Midsommar i Strömstad. Jon A och Jostein. Kristine, Arne och Kim i Oslo. Öya-festivalen!!! Charlotte och Axel... trots att dom är "New Yorkers". Listan kan göras lång.

Kortfattat, det har varit en finfin sommar. Som alltid!

---

Såg nyss district 9. Ingen favoritfilm direkt. Vänta på DVD'n. På sin höjd.

---

Mycket besök väntar i NY i höst. Festligt!

---

Nu ska jag sova... tror jag.

Hörs från New York.

Hej då Sverige!

New York

East Village

Inspirerad av Ekens senaste blogginlägg tänkte jag skriva snabbt vad jag saknar med New York just nu.

Min lägenhet

Det italienska frukosthaket på 10e och 1a

Schillers

LAN-kvällar med Bren, Martin och Axel

B&H

Equinox

Eken

NBA

hulu.com

Amerikansk TV

Inrikesresor

Tvätterier och billiga kemtvättar

Central Park

Cafe' Brown

Reklamfri Spotify

Grilla hos Barrett och Martin

Afterwork på Room Service med Ruben

Billiga bagels

Backroom

Min Apple-TV

Rooftop BBQ

Snabbmat

A/C

Känslan

....på måndag så!

Hej då pappers-summit

Landade just i Stockholm. Just nu i en taxi på väg till min
lägenhet. Taxichaffisen pratar ryska i luren! Jobbet i Helsingfors
gick väldigt bra. Vi e nöjda på det stora hela. Helsingfors uteliv
kunde ju visat sig från en bättre sida. Men hey, det var ju måndag
och tisdag och det känns lite som att vi fick nog i Stockholm dagarna
innan.

Tillbaka i New York den 31e Augusti.

Soumi

Fin butik i centrala Helsingfors

Vi är i Helsingfors. Det var mödosamt att komma hit. Ruben, Martin, Jenny, Krisse och jag var ute i Lördags. Ruben och jag var fullt medvetna om att vårt flyg lättade från Arlanda klockan 10.05 Söndag morgon. Det sket vi i. Eller vi sket inte i planet... vi sket i att det gick så tidigt. Så efter några sköna timmar på Kåken (Mr Ramirez nya favoritställe. Alla är så blonda och snygga där) gick vi till Berns. Krisse hade även raggat med en het Spanjorska som Martin, lite senare på natten, hävde att hon var lesbisk.

Berns var guld. Bokstavligt talat. Jag har fortfarande inte fått bort allt guldglitter från skägget. Ruben ville ha Max burgare och väntade i kö för alltid. Där försökte han dessutom få till det med en blond kille. Notera att klockan vid det här laget är runt 05.00 Jag blev trött och satte mej i en taxi och åkte hem. När jag lagt mej kom jag på att han ju inte har några nycklar hem till mej. Jag textar honom. vid 6 ungefär. Läs uttdraget ur vår SMS konversation nedan. Ruben är alltså de gråa pratbubblorna. Ingen kan anklaga honom för att inte vara bra på att festa i alla fall.

Det var roligt att träffa Martin också. Vi har inte setts på hela sommaren.

Klockan 05.27 tycker jag att Ruben ska ta med den blonda killen från Max hem. Klockan 06.04 undrar Ruben när barerna öppnar igen.

Jenny och Martin på Kåken

---

Svenskar är lite besatta över åratal och sin egen historia. Det märkte jag nu när jag hade en amerikan med mej i Sverige. Alla vill berätta att det där huset är minsan från 1722 och det där slottet har minsann bebotts av den och den kungen. Halvintressant.

---

Det här utdraget hittade jag på en av sveriges alla modebloggares sidor. Hon bad sina läsare ställa frågor till henne så skulle hon svara. Hon har förövrigt 5000 läsare om dagen.

Mycket frågor om mode, så kommer plötsligt frågan: Skulle du koka en hundvalp för en halv miljard?

Sverigejobbet

Det är roligt att han inte kan säga svenska namn eller ortsnamn!

Stockholmsjobb

Stockholm

Är tillbaks i Stockholm efter Skåneresan. Ruben snarkar på soffan efter två blöta nätter i Stockholm. Vi har två kvar innan vi drar till Helsingfors på Söndag. Då blir det designhotell.

Hyrde ytterligare en kamera igår från ljud och bildmedia som vi ska ha med oss till Helsingfors för jobbet där. När jag ringde och bokade svarade en liten tjej att vi var tvugna att ha Reuters organisationsnummer för att kunna få hyra.

Jag: Ruben.. do you have a organisation number or a tax ID number I can give her?!

Ruben: Whhhaaattt? I don't know! What the fuck is that? We are the number one in news. Take that for a number bitch!

Jag skrattade länge och hade lite svårt att översätta detta till någon slags representabel svenska.

---

Jag gillar Whitelines block. Miljövänliga och snygga. Vi kommer få ett gäng för reportaget vi gör. Nice

---

Bolt känns rätt överlägsen

---

Var på Kåken igår för första gången i sommar. Känns lite överskattat va?

Han har lärt sig att man inte ska prata med människor på tunnelbanan. Och att alla säger allt två gånger på svenska: Hej hej. Tack tack. Ja ja!

Kristine, Arne och Kim

Tack så mycket för hela Öya!!!

Skåne

Är på jobb i Skåne för Reuters. Ruben är på besök i Sverige och
vi har alltså varit i södra Sverige på ett besök. Papper, papper
och papper har det handlat om. Igår kväll spenderade ett av de stora
pappersbolagen en fin fin middag som startade i en specialbyggd eka
där förrätten åts längs en vacker kanal. Väl framme åt vi
fantastiskt god lax på en resaurang som hade egen vingård.
Rätt fin kväll alltså.
Nu flyger jag tillbaka till Stockholm.

Fucking rockstars

Så här glad är Arne på väg till efterfest. Jag kan inte förstå varför!

Öya-festivalen igår var skit. Regn.

Nog om det.

Imorse vaknade jag upp i en trasig tältsäng. Kim och Arnes vardagsrum har aldrig varit suddigare. Inte trasigare heller.

Det startade på Internationalens övervåning vid 23.30 tiden igår. Sen dansade vi nog nonstop i 28 timmar. Give and take.

Kim bestämde sig tidigt för efterfest i sin lägenhet. I sitt vardagsrum. Mitt sovrum. Så vid 01.30 dansade vi röven av oss samtidigt som Kim bjöd in kompisar på efterfest. Inte bara kompisar förresten. När vi satt ner för 5min dagspause går en blond tjej förbi. Kim skriker:

"Heeyy.. efterfest hos mej" Hon tittar på Kim med tom blick.

"Voooksgatche 55" Hon tittar fortfarande på Kim med tom blick. Kim inser att det kanske låter som han raggar på henne... så han skriker:

"Det kommer vara massa tjejer där" Hennes blick är lika tom som Arnes säng en söndagmorgon.

Då ger Kim upp och skriker: ".. bara så du inte tror du är speciell!"

Efterfesten innehöll allt det som en efterfest ska innehålla. Det finns en fantastisk story om Arne. Men vi har slutit en slags deal om att den storyn inte ska ligga på den här bloggen. Ring mej så berättar jag den!

---

Idag klarade Arne och jag One på Guitar Hero. Vi klarade inte den inatt.

---

Klockan 21.30 flyger jag till Stockholm. Ruben kommer dit på Tisdag. Vi ska jobba. I skåne och i Finland.

---

Någon klättrade ut från Kim och Arnes innergård igår. Konstigt.

---

Kristine är den bästa hem-smygaren jag har träffat.

---

Arne har talang som nazist tror jag. Det var länge sen jag såg någon kasta ut någon från en efterfest på det sättet han gjorde. Plötsligt (kl 05.50) skriker han "Ut!" Alla tittar på honom. Eller de få som är kvar. "Nog är nog.. nu får ni dra. Ut!" Arne är lite sexig när han är arg. Nästa gång han har en tjej på gång (yeah right) ska jag slå honom över käften. För hans eget bästa.

Kim sa att vi regerade på dansgolvet. Han sa att alla tittade på oss. Fast idag sa han att han trodde det i alla fall

Tunga är det nya... det nya svarta

Det är inte roligt. Godnatt

Kim ser speciell ut.. det är för han har hatt

Fredagens festivaldag var sämst. Rent musikmässigt. Dock en stor höjdpunkt: Lily Allen. Så nu ska jag bara skriva en sak till henne.. om hon nu av någon outgrundlig anledning råkar surfa förbi min blogg. Dear Lily. I think you are really cute. Please call me if you wanna hang out some day and maybe we can get married or so.. I live in New York and I'm 28 years old. Give me a call +1 646 209 6986

Efter hennes konsert blev det inte mer att se på så vi satt mest i gräset och åt mat och tittade på folk. Drack även en och annan öl.

Till tonerna från Madnes lämnade vi festivalområdet för att ta oss in på Internationalen. Bra fest. Kristine stal min telefon och började sms'a med min pappa...igen.

Hon hade väldigt dåligt samvete idag. Hon var dålig på väldigt många sätt idag vill jag säga. Fast jag gillar henne ändå. Lite.

Kvällen avslutades hemma hos Arne och Kim kl 05.45 efter en lång Guitar Hero session. Jag vann.

---

Idag är det regn och vi har redan missat Bob Hund. Kvar på festivalen som är sevärt är Beirut och Röyksop.

Den största utmaningen idag är väl att få Kim och Arne i något slags skick där dom åtminstonde klarar att stå upp med lite hjälp.

---

Jag saknar NYC

---

Idag när Beirut spelar kommer jag tänka på Judas lite och tycka synd om honom. Fast han slipper ju stå i regnet. Det sägs att det är 25 grader och sol i stockholm. Typiskt min otur.

Kristine kommer få igen för sitt SMS'ande

Guitar Hero.. väldigt väldigt sent. Eller tidigt!

Arne kan ta Marit Larsen och köra upp henne i röven. Jag ska gifta mej med Lily. Hoppas jag. Om jag träffar henne nångång.

Gratis sprit och flipper (inte delfinen)

Glasvegas

Dag två på Öya-festivalen. Dubbelt så bra konserter.

Arne gjorde ägg och bacon till mig. Bra start. Sen fortsatte dagen i samma anda. Bra alltså. Första konserten kl 16 var Arnes framtida ex-fru: Marit Larsen. Sötare och charmigare norska får man leta efter. Synd bara att Arne vill ha 5 miljoner för att skilja sig från henne.. när han nu gift sig vill säga.

Wilco var dagens stora överraskning. Jag har inget tidigare förhållande med dem, men kommer att skaffa mej ett efter denna fantastiska spelning.

Glasvegas var helt OK. Halva konserten förstördes av fyra överförfriskade unga norrmän som skrek konstiga saker på låtsas-skotska och skulle dessutom, mitt under konserten, sätta på sig linserna.

Självklart klarade inte killen det själv, han hade ingen spegel och verkligen inga rena fingrar. Så hans dyngraka kompis skulle göra det åt honom. Jag kan inte tänka mej ett bättre sätt att förlora sitt öga på.

Mitt bland publiken försöker alltså en man sätta på linsen på sin kompis med en öl i ena handen. Sen tappades självklart linsen och då frågade dom tjejerna bakom sig ifall dom hade en lins till övers. Vilket dom hade. Dock med totalt fel styrka. Det sket dom i och lånade en sådan dagslins. Då tappade jag koncentrationen på konserten så mycket att jag var tvungen att gå därifrån.

Jag fick ett sms från min pappa som undrade "vad gör du"

För att göra en lång historia kort tvingade Kristine mej att skriva "dricker öl och snackar mutta". Nu är hon skyldig mej tre öl. Värt det!

Kvällens höjdpunkt var ändå Svenska Fever Ray med Karin Drejer i spetsen. Vackert och mystiskt.

Efter Öya ramlade vi in på ett nytt Oslo ställe som heter Tilt. I Rockefeller huset. 15 flipper och öppningsfest. Det betydde att alla flipperspel var gratis. Det var även spriten och ölen. Det blev en bra kväll trots att både Arne och jag var så värdelösa på flipper att det blev pinsamt.

Det var tydligen massa Öya-artister på tilt också. Men Arne gick hem utan sin blivande exfru Marit. Tyvärr.

Arne intar en slags vätska som gör att man blir roligare och lite modigare

Grizzly bear på scenen... jag tror det var bra! Det är så kul att gå på konsert med Kim

3 öl! Tack!

Flipper

Hello Öya

Öya festivalen 2009

Igår anlände jag till Oslo och Öyafestivalen. Gick direkt från bussen till området där Arne väntar med en kall öl och trevligt sällskap. Sänker två snabba öl till bakgrundsmusik av nåt norskt band som jag inte kommer ihåg namnet på.

Kristine ansluter och vi tittar på Bon-Iver. Lite av en besvikelse. Dom liksom gör sig inte med en jättestor scen och gassande solsken. Jag vill se om, fast i en liten rökig New York lokal.

Vampire Weekend stod på tur och vi tre gillade dom sådär lagom mycket. Jag är inget stort fan från början, men efter konserten kan jag väl tänka mej att värdera om deras album. Tror konserten lät exakt som på skivan.

Lagom efter pizza pause och ytterligare en öl kom då regnet. Och det var ju såklart varken Kristine eller jag förberedda på. Genomblöt ställde vi oss för att se på en av festivalens höjdpunkter, Band of Horses. Jag gillade det. Som på skiva men dom är ju sådär USA country-snygga liksom. Krisitne valde basisten. Jag valde sångaren. Han har skägg.

Kvällen avslutades med ett återseende med Ragnhild som jag inte sett på säkert 7 år. Roligt.

---

Idag väntar Fever Ray (Karin Drejers soloprojekt), Wilco (Arnes favorit), Marit Larsen (ev. min framtida fru tillsammans med Lily Alen), Glasvegas och Arctic Monkeys.

---

Klockan är nu 13.48 och Arne lagar ägg och bacon... det börjar bli en bra dag....

Kristine och Arne under pizza pause.. strax innan regnet

Kristine strax efter regnet

Band of Horses

Kim, jag och Arne glada och fina efter regnet. Jag har Arnes fina jacka som matchar Kim's t-shirt. Allt noga utvalt.

Möt min farfar

Farfar hemma i deras trädgård på Stavgatan

Det här är min farfar. Han är född 1921 men pigg som en ärta.

Jag har försökt hänga så mycket jag kan med honom nu när jag varit i Strömstad. Jag var hemma och fikade med honom och farmor här om dagen. Jag pratade på, men av försåliga skäl hör han ju lite dåligt. Så han hämtade sin hörapparat och precis när vi skulle äta bulle kläckte han:

"Ja, man får ju sätta på sig örat och ta ut tänderna".

När min syrra plåtade honom lite för sin dokumentärfilm om hans liv fick hon honom att berätta om hur det var med kärleken mellan farmor och farfar.

"Ja, kärleken består mellan oss, i alla fall från mej. Hur det är från den andra sidan... det skiter jag i"

Vi fiskade upp 6 makrillar Farfar, pappa och jag som vi åt med spenat och kokt potatis. Kunde varit värre.

---

Imorgon drar jag som tidigare berättat till Oslo för Öya festivalen.

Då ska jag försöka blogga lite mer därifrån. Då kanske det händer lite mer värt att berätta. Har varit rätt dött i Strösmtad det senaste.

Förutom när Gobias och jag var ute och söp sönder the Cod i Lördags. Det var roligt att träffa honom igen.

---

The Royal Oak ska ju alltid ha massa smeknamn på folk hela tiden. Mej kallar han T-pain, Martin heter Marty McFly osv. Här om dagen hävdade han följande:

"Jag är lite som Sewyer i Lost. Han hittar på festliga nicknames åt alla"

Jag vet inte riktigt jag....

Spanien

Pappa i bubblet på lägenhetstaket

På flera sätt är Spanien ett jävla skitland. Siesta mitt på dagen. Spanjorer är arroganta, otrevliga och vägrar att prata Engelska. Maten är inte speciellt god. Landskapet inte vackert. Men vädret kan man lita på. Sol och 31 grader (minst) hela sommaren.

Familjen (utan Robert) åkte till en lite by på Spanska sydöst-kusten kallad... ja, jag kan inte komma ihåg för alla småbyar heter ju samma saker.

Pappa fyllde 60 och det var alltså anledningen till en vecka med sol, hav och halvtaskiga middagar.

Lägenheten vi bodde i var i alla fall fin. Bubbelpool på en stor takterass med havsutsikt hjälper ju till.

Sen är det detta med charterturister. Det är ju en bespottad skara människor som sitter dag ut och dag in vid poolkanten och lyssnar på en urusel DJ som sjunger själv över låtarna. Fast han inte kan. Men där sitter dom och smådricker på sina drinkar. För dricka varje dag, det får man faktiskt göra när man är utomlands. Men det är något som imponerar mej med dem, det är att dom är där... och står för det. Jag gillar det.

---

I början av veckan bär det av till Öya-festivalen i Oslo. Judas skulle med men det verkar tveksamt nu. Svininfluensan har drabbat honom. typiskt!

Höjdpunkter på Öya: Glasvegas, Bon Iver, Band of Horses och Lily Alen.

---

Jag läser för övrigt "Låt den rätte komma in" oavbrutet. Ibland äter jag också.

---

Appropå Charter så klippte jag trailer för Playa del Sol säsong två för ett par veckor sedan.

"Är det du som är Martin?"