Stockholm

Min kära gamla sthlms-lya är sig lik.. måste bara packa upp

Nu har jag vaknat och ätit lunch med Rondahl efter att varit totalt borta i 12 timmar. Längesedan jag sov så länge. Skönt var det i alla fall.

Stockholm visar sig från sin bästa sida med 28 grader och sol. Både igår och idag, och enligt SMHI resten av veckan också. Trevlig start på semestern.

Stockholm ser ungefär ut som vanligt. 216 kr för taxin mellan Centralen och Lundagatan på söder. Rimligt. Coop nere vid Zinden har renoverats. Annars som vanligt. Debbans uteservering står kvar.

Nu gäller det bara att packa upp och försöka lokalisera något gym där man kan träna på någon slags månadsbasis istället för att signa upp ett helt år.

---

Igår var Henrik Edberg och jag ute och seglade med hans fin-fina segelbåt. En riktig skönhet måste jag erkänna. När jag ändå än inne på erkännanden så måste det nämnas att: det trodde jag fan aldrig när han köpte båten! Att han faktiskt skulle lyckas att renovera den och få den flytande. Så snabbt dessutom. Men mycket glad och nöjd är jag för det nu, för det innebär ju att det kan bli mer turer på havet. Igår stannade vi till vid fjäderholmarna och åt skaldjur. Jag har svårt att se hur det skulle kunna bli mycket bättre!

---

Väldigt roligt att Ekens senaste blogginlägg om Honduras har skapat någon slags hysteri i komentatorspåret. Måste ju vara någon extremvänstersida som länkat till hans inlägg och ett gäng gymnasieelever läser och tycker till...

---

Ska på möte med Albert Svanberg på SVT imorgon ang. hockeydokumentären. Önska mej lycka till!

This is how we roll

Henrik panikpackar kl 04 på morgonen

Efter en lugn Lördag med endast lite intervjuer på sen eftermiddag gick vi ut för att äta med "draft gänget". Flott restaurant där man genast insåg att servitriserna hade sökt jobbet med en bild på CV'n. Helkroppsbild. Fantastisk mat.

Sen, av någon outgrundlig anledning hamnade vi 9 killar (en agent, 4 storebröder, 2 nyblivna NHL proffs, Ek och jag) på exakt samma ställe som Eken och jag besökte kvällen innan. Slumpen förde oss tillbaka till det hemskaste av Montreal.

Men gänget insåg strax att staden hade bättre delar att bjuda på. Någon kände någon som kände någon som bodde i Montreal med en cab-porche. 30 min senare ser jag en ur gänget sitta i framsätet på just denna nercabbade porche, medans resten av oss kastar oss in i två taxibilar för att "follow that nice car"!

Macaroni blev destinationen och den 700% förbättringen var ett faktum. 3 champagneglas och ett gäng shots senare dansar vi alla danser som gävledansen, pingisdansen, gräsklipparen och ångestbarnet.

---

Tomas Ros skriver i dagens Aftonbladet om vår hockeydokumentär där Victor medverkar (tydligen ett uppslag i papperstidningen). Roligt.

---

På hotellrummet kl 04.06 inatt inser Henrik (jag vet inte riktigt hur) att hans flight tillbaks till New York går kl 06.00.

"Lätt berusad" panikpackar han för att minuter senare slänga sig i en taxi mot flygplatsen. Länge sedan jag skrattade så mycket. Kvarglömt: datorladdare, badshorts och en roomservice pizza som han lyckades fyllebeställa innan han insåg hur tidigt hans flight gick.

Vem bokar en flight kl 06.00 en Söndagmorgon?!

---

Flyger till Sthlm ikväll kl 18.30 via Amsterdam. Ska bli skönt att få vara på ett och samma ställe ett tag.

NHL Draft 2009

In the 2009 NHL Draft the Tampa Bay Lightning select Victor Hedman from MoDo Hockey

Igår valdes Victor Hedman som nummer två i 2009 NHL draft. Bara Mats Sundin har valts högre i en draft. Eken, som nu äntligen måste jag säga, kommit till Montreal och jag följde Victor i stort sett hela dagen igår, och efter hans namn ropats upp av Tampa Bay's lagledning följde vi vartenda steg han tog.

Efter en ung spelare blir vald så följer ett in i minsta detalj välplanerat schema. 4 fotograferingar, otaliga signerade samlarkort, posters, puckar och matchtröjor. Han fick ta på och av sig två matchtröjer så att dom kunde räknas som "burna av Victor Hedman". Han fick gå in på toaletten och tricksa med en puck medan fotografen knäppte loss. Vi var bakom kulisserna på allt. 2 timmar senare återförenades han med sin familj högst upp i Bell Centre för en sista familjefotografering. När allt var klart stod bara tip-top service i det nya lagets suite. "Det är såhär det ska vara när livet är som sämst" konstaterade pappa Olle tillslut. Festligt.

Servicen, planeringen, det in i varje minut planerade schemat som NHL stod för när vi sprang runt i gångarna under arenan, kan inte annat än betraktas som coolt.

Det var svårt att inte känna någon slags stolthet igår, och jag tror att jag nästan hade ett lika stort leende på läpparna igår när jag såg Victor genom viewfindern.

---

Igår valde Henrik Ek och att vandra gå till det vi tror är den sämsta, smutsigaste och mest white trashiga bargatan vi har sett sedan... ja, jag kan nog inte komma på något sedan.

Vi startade på en relativt tom nattklubb, eftersom Henrik Ek såg, nerifrån gatan, att det dansade massa "snygga" tjejer i fönstret. Det visade sig naturligtvis att detta var inhyrda dansare som just bara dansade i fönstret. Smart! Det måste man ge dom. Resten av dansgolvet var lika tomt som Henriks hjärna när han ser en kvinnobak röra sig i takt med musik.

Vi såg bråk på stället mittemot, ett bråk som bara blev större och större och slutade inte förrän 6 polisbilar var på plats och gråtande unga tjejer sprang ut från klubben. Då, av någon speciell anledning som jag tror bara min kollega själv kan svara på (nej, förresten, det kan han antagligen inte) bestämde Henrik sig för att; den där klubben, den verkar bra. Dit ska vi gå. Sagt och gjort...

Jag tror inte jag behöver förklara hur dåligt det var. Jag hoppas verkligen vi hittade det sämsta av Montreal's uteliv igår. Annars är mitt hopp för den här staden ute. Men av någon anledning tror jag att Mr. Oakman är nöjd.

---

Nu gick Henrik in med datorn på toaletten. "Nu ska jag ska bajsa" sa han. Jag vet inte vad jag ska tro om den mannen.

Victor på väg ut från golvet för att springa i korridorer i två timmar och bli fotograferad

Den förfärliga bargatan

Victor Hedman

Victor signerar otaliga hjälmar, klubbor och posters på Reebok fabriken i Montreal

Jag filmar en dokumentärfilm om Victor Hedman. Det är därför jag är i Montreal. Idag har det hänt en hel del som gör att jag börjar inse att Victor verkligen är, om inte en superstjärna, en supertalang som kommer bli en av de största spelarna i NHL.

Dagen började tidigt, gick upp kl 06, lagom jetlagad, för att följa med Victor och hans "rival" John Tavares. Någon av dem kommer gå som nummer 1 imorgon på drafen, någon som nummer två. Idag annonserade Reebok att Hedman har skrivit på ett 3års kontrakt med dem, och Tavares för CCM. Därför möttes dessa två unga "pojkar" för dagens uppstyrda presskonferens, autografskrivning, TV intervjuer och annat "jippo".
Jag följde Victor "bakom kulisserna" hela tiden och fick höra alla intränade svar, alla likadana frågor och se vilken service ett stort företag som Reebok kan bjuda på. Vilket fjäskeri om inte annat.

Dagens event på Reebok fabriken avslutades med att Victor och hans familj fick gå in i Reebok butiken och plocka vad dom ville. VAD dom ville! Hur mycket dom ville.
Det måste vara rätt skönt att vara 18 år och ha ett sådant sponsoravtal. Roligt om inte annat. Dessutom ska Victor få en egen Reebok sko (lite som Air Jordan) 2010. Jobbig lifestyle!

Montreal

Montreal från 16e våningen på Marriott

Här sitter man igen, i Kanada. Nordamerikas Sverige. Fast med hårdare tull. Jag blev rätt svettig när tulltjänstemannen spände på sig de svarta hanskarna och gick igenom mitt bagage. Som tur va, gick han inte igenom mig. Alla tycker ju på något sätt att det är festligt att prata franska. Vissa pratar t.o.m så dålig engelska att det är svårt att förstå dem. Som internet-teknikern på hotellet som skulle fixa min internetuppkoppling. Han kunde varken engelska eller datorer...Jag fick förklara för honom på krokig engelska att Mac är en annan slags PC...kan man säga!
Så nu sitter jag här igen och försöker hålla mej vaken.
Imorgon dyker Mr Ek upp i staden så då slipper jag bli ensam på rummet igen. Jag kan dessutom försäkra alla om att vi har två sängar på rummet även denna gång.

Ö-vik och multibloggning

I Ö-vik händer inte så mycket. Inget alls faktiskt. Henrik och jag har idag kört 13 timmar från ett ytterst levande Strömstad till dödens stad. Men det är ljust i alla fall. Kl är 23.33 och himlen är blå. Vi satte oss på O'learys och åt Amerikansk mat och drack Miller. Det är skönt att vara hemma i Sverige! Nu bor vi på First Hotel där rummen är lika fina som sjukhusrum. När jag igår ringde och bokade rum på hotellet fanns det bara ett stort singelrum kvar med en 1.60 säng så vi bestämde oss för att dela säng, för att hålla budgeten. När vi idag kom fram undrade vi snällt ifall receptionisten, som hette Linda, ifall ett dubbelrum hade uppnats. Hon tittade väldigt märkligt på oss och sa:

"Ja ni vill ha ett varsitt singelrum?"

"Nej, vi vill ha ett rum med två sängar bara"

"Ja, vi har bara rum med två sängar, ni hade väl inte tänkt dela säng heller?!"

Jag kommer inte riktigt ihåg vad vi kom fram till för bortförklaring på detta, men jag är säker på att den inte var speciellt smart. 

Nu sitter Henrik här i sängen bredvid och jag gissar på att han bloggar om exakt samma sak.

På Onsdag bär det av till Montreal. Jag ska lära mej Franska tills dess. Oui! No!

On the road again

The oakman och jag är på vägen igen. Nu med betydligt stabilare P3
på radion. Visst, Henk kan varenda dunka dunka låt utantill men
snacket är 100% bättre än på den amerikanska radion. Snart är vi i
Gävle, där föraren hade tänkt "visa upp" sin hemstad. Han är
nervös att jag inte ska gilla den nu när han sett Sveriges framsida,
Strömstad.

Midsommar

Eken och Pavel, dom känner varandra bara genom internet. Nu äntligen
IRL.

President club

Det är sällan jag gillar Eken så mycket som just nu. Vi flyger samma
flyg till sthlm idag och med hjälp av hans AmEx Platinum har vi nu
glidit in på Continentals president club och försöker se så
världsvana ut som möjligt. Men det är svårt att torka bort flinet
när spriten är gratis.

På återseende New York

Idag såg det ut som någon hällt mjölk i regnet

Imorgon lämnar jag New York för sommaren. Väldigt tråkigt faktiskt. Skulle lätt kunna tänka mej vara kvar i staden i alla fall fram till Juli. Det är inte alls så varmt som det vanligtvis är i NYC vid den här tiden på året. Dessutom har det regnat väldigt mycket. Såg imorse på NY1 att vanligtvis i Juni så kommer det 1.5 inch (38mm) eller nåt sånt. Årets Juni har bjudit på en bra bit över 4 inches 101mm.
Hur som helst, så lämnar jag nu i alla fall NYC för sommaren och kommer spendera resterande Juni, Juni och Augusti i Strömstad, Stockholm, Ö-vik, Montreal, Spanien, Oslo och Helsingfors.

Schhh.....

Jag har aldrig sett ett åskoväder som det här. Helt totalt tyst. Hela himlen var upplyst nonstop hela kvällen, och som tre bortkomna svenskar i the mid west blev man väldigt imponerad. Filmen gör såklart inget rättvisa av det hela. Men man kan kanske ana i alla fall!

Som på film

Ironton, missouri, 158 invånare. MITT i Amerika. Sydstatsflaggor.
Män, som i riktiga män. Öl. Tjocka fula tjejer. 3 svenskar bosatta i
New York med smala jeans. Det kan ju inte bli annat än konstigt. Men
fantastiskt roligt.

Barerna här, stämmningen kan inte beskrivas som annat än amerikanska
på riktigt. Så som man sett i Boys Don't Cry och Juryn. Men
förbannat roligt, även om man inte håller med om en enda åsikt som
förs fram i samma takt som Buden kommer in.

Läs Henrik Ek's blogg för ett ärligt försök att beskriva
gårdagens kväll.

St. Louis

Nu bär det av igen. St Louis står det på biljetten och Martin sitter
bredvid mej på 8e raden. Eken möter upp oss på plats och det är
första gången vi tre gör ett jobb ihop.
Två nätter blir vi borta och eken har utlovat en svit när vi väl
landar. Martin har sagt att nu när äntligen alla tre är på
businesstrip så ska det "svinas". Vi får väl se!

Lord of the idiots!

Visst, Scrubs i all ära. 30 Rock, Arrested development, The Simpson, Friends och the office är alla sjukt bra och roliga sit-com's. Men Seinfeld sopar banan med allt och alla. Genom alla tider.
Man kan liksom alltid relatera vad som händer i ens vardag till ett "Seinfeld moment". Mannen har tagit upp allt. Allt!
Det är därför det lite har blivit en rutin att titta på TBS-repriserna vid 19.30 och sen FOX reprisen vid 23.30. Såklart har man ju sett vartenda avsnitt om och om igen, men det gör inget. Man kan alltid se det igen. Och igen.
Nyss gick avsnittet där Elaine får en lägenhet i Jerry's hus och han vill bli av med henne, och genom avsnittet pågår också en kamp mellan Jerry och George om vem som är den största idioten. Vi alla vet ju att Mr. Constanza är den största loosern genom alla tider. Han framför det väl i den här scenen.

6 Juni känns sådär

På Broadway har dom ställt ut lounge stolar. Konstigt, men lite festligt

0-1 mot Danmark alltså. Förnedrade av danskarna på hemma plan, på nationaldagen. Festligt. Var uppe på Tonic på Times Square där någon snubbe fixat så att dom visar matchen. Proppfullt med svenskar och danskar på de tre våningarna. Gladast va danskarna.
Jag röstar på att sverige ska ta bort 6e juni som nationaldag, det är ju ändå ingen som bryr sig, och ersätta den med midsommar.
---
Nu återstår då Söderlings final imorgon bitti. Hoppas det blir bättre.
---
Broadway är avstängd mellan 42nd st. och 48th st. Istället har dom ställt ut festliga och färgglada stolar på den berömda gatan där folk bara kan hänga. Lite konstigt. Ska tydligen vara så på test fram tills December.
---
Nu ska jag hem till Martin på den årliga "bushwick showdown". Hoppas det räddar denna annars bedrövliga nationaldag.

Back

Ja, bilden kanske inte är den bästa men det går kanske att lista ut.
Im back in NY.
Nu väntar bara en seg taxiresa hem.
Piloten berättade nyss att Lakers leder med 20 poäng med en min.
kvar. Typiskt. Nu blir det några timmars sömn innan jag ska upp och
klippa tre inslag imorgon!

Inte längre baseball-oskuld

Astros vs. ... nåt annat lag på Minute Maid Park i Houston

4 timmar tog det. Men nu är det över. Min baseball-oskuld är tagen. Kul var det också. Eller ja.. kul är ett stort ord. Är lite splittrad över upplevelsen. Det är ju bland det mest amerikanska man kan göra på nåt vis. Se baseball, äta BBQ-bakad potatis och dricka Miller Lite. Jag vill göra om det. Fast jag vet inte varför. 3-2 slutade matchen i Houston's favör och avgjordes på en homerun i 11e inningen.
Ännu roligare var det när Ruben, producenten jag jobbar med, kom ut från toaletten och var på väg upp till våra platser igen och en "foul ball" kommer flygande och landar rätt i hans näve. Jag har nog aldrig sett en liten Texas-mexikan gladare!

---
Festligt att läsa Bjurman's och Ekens skildringar från Stanley Cup finalerna. Det verkar som Bjurman har mer rutin än mej när det kommer till att hålla Ek's musiksmak i schack. Tur för honom. Kanske Henke kan lära sig lite... nej förresten, han är nog förlorad till musikdjävulen... och Lady GaGa!
Appropå musik så var det länge sen jag skrattade så mycket åt något som när Bruno flyger in på MTV galan och ramlar ned på Eminem (tydligen en både Ek och Bjurman favorit). Se här!
OM det var uppgjort, som det nu sägs, så har jag fått tillbaka all respekt Eminem. Om inte... HA!
---
På Torsdag börjar NBA Finals! Gött!

---

Det finns få städer i USA som jag skulle vilja bo i. LA? Kanske, om jag var Vincent Chase! (Ja, ok, även om jag var E... ja, t.o.m Drama och Turtle) Houston? Högst tveksamt. Människorna är ju trevliga som tusan men har inte direkt kommit dem in på livet och jag är ganska glad för det. Idag på en aw drink så skröt receptionisten på Houston-byrån (68 år och mormor) över sin Harley Davidson (imponerande ja!) och sin pistol-licens och att hon brukade bära pistol (inte lika imponerande). Det ska väl rätt mycket till för att få en svensk att flytta till Texas. Om man inte gillar tokdålig country-musik såklart. Och vi vet ju vem som har dålig musiksmak!

Den ovannämnda receptionisten har ramat in den här bilden som står på hennes skrivbord. Kan någon tala om varför?!

Ibland kan jag bli imponerad hur en man kan festa så mycket och ändå vara seriös!
Stort!

Houston -we have a problem

Utsikten över Houston från Hotellrummet...

Houston är verkligen i Texas. Texas är verkligen USA. Alla pratar lustigt, alla är vänliga och alla är väldigt amerikanska. Allt är stort, bilarna, portionerna, människorna. Men so far so good. Jag gillart. Ruben är ju en jävel på att dricka och det har han återigen bevisat under våra första dagar i Houston. Brunchen igår var nog en av de blötaste på länge, och Ruben kunde inte sluta skrika "Suck it bitches!!!" medan han dansade på klubben kl 16 igår eftermiddag. Jag har en del roliga bilder. Men hey, jag ska ju inte klaga på att min chef blir superglad över att vi har lite att göra på jobbet så han kan festa mer.
Jag ska inte gå in på detaljer över Houston helgen, det har helt enkelt hänt för mycket konstigt för att skriva om, så bättre att inte nämna nåt... just nu i alla fall.

---
Känns just nu som att alla är borta från New York. Därför känns det lite extra skönt att inte vara där. Eken är just nu i Pittsburgh för Stanley Cup finalerna. Mer om det kan du läsa här. Bren är på roadtrip genom sydstaterna. Axel drar just nu hem till Stockholm för att sommarjobba på svenskan. Så när jag kommer tillbaks till NY på Torsdag tror jag det kan vara rätt tomt. Förvisso har jag ju The Buschwick showdown att se fram emot på Lördag hemma hos Martin. Plus Sverige's VM-kval match som jag tänkte se på någon bar!

---
Imorgon ska vi jobba tidigt som satan. Två intervjuer står på dagordningen. Sen ska vi på baseball tydligen. Min baseball-oskuld ska ryka. Mer amerikanskt kan det väl inte bli!?