Det är inte roligt. Godnatt

Kim ser speciell ut.. det är för han har hatt

Fredagens festivaldag var sämst. Rent musikmässigt. Dock en stor höjdpunkt: Lily Allen. Så nu ska jag bara skriva en sak till henne.. om hon nu av någon outgrundlig anledning råkar surfa förbi min blogg. Dear Lily. I think you are really cute. Please call me if you wanna hang out some day and maybe we can get married or so.. I live in New York and I'm 28 years old. Give me a call +1 646 209 6986

Efter hennes konsert blev det inte mer att se på så vi satt mest i gräset och åt mat och tittade på folk. Drack även en och annan öl.

Till tonerna från Madnes lämnade vi festivalområdet för att ta oss in på Internationalen. Bra fest. Kristine stal min telefon och började sms'a med min pappa...igen.

Hon hade väldigt dåligt samvete idag. Hon var dålig på väldigt många sätt idag vill jag säga. Fast jag gillar henne ändå. Lite.

Kvällen avslutades hemma hos Arne och Kim kl 05.45 efter en lång Guitar Hero session. Jag vann.

---

Idag är det regn och vi har redan missat Bob Hund. Kvar på festivalen som är sevärt är Beirut och Röyksop.

Den största utmaningen idag är väl att få Kim och Arne i något slags skick där dom åtminstonde klarar att stå upp med lite hjälp.

---

Jag saknar NYC

---

Idag när Beirut spelar kommer jag tänka på Judas lite och tycka synd om honom. Fast han slipper ju stå i regnet. Det sägs att det är 25 grader och sol i stockholm. Typiskt min otur.

Kristine kommer få igen för sitt SMS'ande

Guitar Hero.. väldigt väldigt sent. Eller tidigt!

Arne kan ta Marit Larsen och köra upp henne i röven. Jag ska gifta mej med Lily. Hoppas jag. Om jag träffar henne nångång.

Gratis sprit och flipper (inte delfinen)

Glasvegas

Dag två på Öya-festivalen. Dubbelt så bra konserter.

Arne gjorde ägg och bacon till mig. Bra start. Sen fortsatte dagen i samma anda. Bra alltså. Första konserten kl 16 var Arnes framtida ex-fru: Marit Larsen. Sötare och charmigare norska får man leta efter. Synd bara att Arne vill ha 5 miljoner för att skilja sig från henne.. när han nu gift sig vill säga.

Wilco var dagens stora överraskning. Jag har inget tidigare förhållande med dem, men kommer att skaffa mej ett efter denna fantastiska spelning.

Glasvegas var helt OK. Halva konserten förstördes av fyra överförfriskade unga norrmän som skrek konstiga saker på låtsas-skotska och skulle dessutom, mitt under konserten, sätta på sig linserna.

Självklart klarade inte killen det själv, han hade ingen spegel och verkligen inga rena fingrar. Så hans dyngraka kompis skulle göra det åt honom. Jag kan inte tänka mej ett bättre sätt att förlora sitt öga på.

Mitt bland publiken försöker alltså en man sätta på linsen på sin kompis med en öl i ena handen. Sen tappades självklart linsen och då frågade dom tjejerna bakom sig ifall dom hade en lins till övers. Vilket dom hade. Dock med totalt fel styrka. Det sket dom i och lånade en sådan dagslins. Då tappade jag koncentrationen på konserten så mycket att jag var tvungen att gå därifrån.

Jag fick ett sms från min pappa som undrade "vad gör du"

För att göra en lång historia kort tvingade Kristine mej att skriva "dricker öl och snackar mutta". Nu är hon skyldig mej tre öl. Värt det!

Kvällens höjdpunkt var ändå Svenska Fever Ray med Karin Drejer i spetsen. Vackert och mystiskt.

Efter Öya ramlade vi in på ett nytt Oslo ställe som heter Tilt. I Rockefeller huset. 15 flipper och öppningsfest. Det betydde att alla flipperspel var gratis. Det var även spriten och ölen. Det blev en bra kväll trots att både Arne och jag var så värdelösa på flipper att det blev pinsamt.

Det var tydligen massa Öya-artister på tilt också. Men Arne gick hem utan sin blivande exfru Marit. Tyvärr.

Arne intar en slags vätska som gör att man blir roligare och lite modigare

Grizzly bear på scenen... jag tror det var bra! Det är så kul att gå på konsert med Kim

3 öl! Tack!

Flipper

Hello Öya

Öya festivalen 2009

Igår anlände jag till Oslo och Öyafestivalen. Gick direkt från bussen till området där Arne väntar med en kall öl och trevligt sällskap. Sänker två snabba öl till bakgrundsmusik av nåt norskt band som jag inte kommer ihåg namnet på.

Kristine ansluter och vi tittar på Bon-Iver. Lite av en besvikelse. Dom liksom gör sig inte med en jättestor scen och gassande solsken. Jag vill se om, fast i en liten rökig New York lokal.

Vampire Weekend stod på tur och vi tre gillade dom sådär lagom mycket. Jag är inget stort fan från början, men efter konserten kan jag väl tänka mej att värdera om deras album. Tror konserten lät exakt som på skivan.

Lagom efter pizza pause och ytterligare en öl kom då regnet. Och det var ju såklart varken Kristine eller jag förberedda på. Genomblöt ställde vi oss för att se på en av festivalens höjdpunkter, Band of Horses. Jag gillade det. Som på skiva men dom är ju sådär USA country-snygga liksom. Krisitne valde basisten. Jag valde sångaren. Han har skägg.

Kvällen avslutades med ett återseende med Ragnhild som jag inte sett på säkert 7 år. Roligt.

---

Idag väntar Fever Ray (Karin Drejers soloprojekt), Wilco (Arnes favorit), Marit Larsen (ev. min framtida fru tillsammans med Lily Alen), Glasvegas och Arctic Monkeys.

---

Klockan är nu 13.48 och Arne lagar ägg och bacon... det börjar bli en bra dag....

Kristine och Arne under pizza pause.. strax innan regnet

Kristine strax efter regnet

Band of Horses

Kim, jag och Arne glada och fina efter regnet. Jag har Arnes fina jacka som matchar Kim's t-shirt. Allt noga utvalt.

Möt min farfar

Farfar hemma i deras trädgård på Stavgatan

Det här är min farfar. Han är född 1921 men pigg som en ärta.

Jag har försökt hänga så mycket jag kan med honom nu när jag varit i Strömstad. Jag var hemma och fikade med honom och farmor här om dagen. Jag pratade på, men av försåliga skäl hör han ju lite dåligt. Så han hämtade sin hörapparat och precis när vi skulle äta bulle kläckte han:

"Ja, man får ju sätta på sig örat och ta ut tänderna".

När min syrra plåtade honom lite för sin dokumentärfilm om hans liv fick hon honom att berätta om hur det var med kärleken mellan farmor och farfar.

"Ja, kärleken består mellan oss, i alla fall från mej. Hur det är från den andra sidan... det skiter jag i"

Vi fiskade upp 6 makrillar Farfar, pappa och jag som vi åt med spenat och kokt potatis. Kunde varit värre.

---

Imorgon drar jag som tidigare berättat till Oslo för Öya festivalen.

Då ska jag försöka blogga lite mer därifrån. Då kanske det händer lite mer värt att berätta. Har varit rätt dött i Strösmtad det senaste.

Förutom när Gobias och jag var ute och söp sönder the Cod i Lördags. Det var roligt att träffa honom igen.

---

The Royal Oak ska ju alltid ha massa smeknamn på folk hela tiden. Mej kallar han T-pain, Martin heter Marty McFly osv. Här om dagen hävdade han följande:

"Jag är lite som Sewyer i Lost. Han hittar på festliga nicknames åt alla"

Jag vet inte riktigt jag....

Spanien

Pappa i bubblet på lägenhetstaket

På flera sätt är Spanien ett jävla skitland. Siesta mitt på dagen. Spanjorer är arroganta, otrevliga och vägrar att prata Engelska. Maten är inte speciellt god. Landskapet inte vackert. Men vädret kan man lita på. Sol och 31 grader (minst) hela sommaren.

Familjen (utan Robert) åkte till en lite by på Spanska sydöst-kusten kallad... ja, jag kan inte komma ihåg för alla småbyar heter ju samma saker.

Pappa fyllde 60 och det var alltså anledningen till en vecka med sol, hav och halvtaskiga middagar.

Lägenheten vi bodde i var i alla fall fin. Bubbelpool på en stor takterass med havsutsikt hjälper ju till.

Sen är det detta med charterturister. Det är ju en bespottad skara människor som sitter dag ut och dag in vid poolkanten och lyssnar på en urusel DJ som sjunger själv över låtarna. Fast han inte kan. Men där sitter dom och smådricker på sina drinkar. För dricka varje dag, det får man faktiskt göra när man är utomlands. Men det är något som imponerar mej med dem, det är att dom är där... och står för det. Jag gillar det.

---

I början av veckan bär det av till Öya-festivalen i Oslo. Judas skulle med men det verkar tveksamt nu. Svininfluensan har drabbat honom. typiskt!

Höjdpunkter på Öya: Glasvegas, Bon Iver, Band of Horses och Lily Alen.

---

Jag läser för övrigt "Låt den rätte komma in" oavbrutet. Ibland äter jag också.

---

Appropå Charter så klippte jag trailer för Playa del Sol säsong två för ett par veckor sedan.

"Är det du som är Martin?"

Köttmania

Olof och Pavel mitt under Köttmania 09

Pavel har varje år något som kallas för Köttmania. Det är lite exakt vad namnet säger. Man äter, andas, dricker och svettas kött. Mor, far och fru Pavel står i timmar, antagligen dagar och grillar kött åt ett stort gäng "ungdommar".

I årets upplaga av festivalen (fjärde året, min andra) ingick även bastubad på furholmen och rejäla doser med öl, konsert med Moneybrother och beachvolly.

---

Syster Pavel är flitigare på att synas i Strömstads uteliv än vad Paris Hilton är på att synas i Us Weekly.

---

Strömstads uteliv är ganska speciellt. Fullt av folk som inte vill annat än att festa. Fast när man kommer till västkusten så verkar det som allas smak och då menar jag framförallt musiksmak sänks lite. Det är mycket hård techno, svennebanan och schlager i en härlig blandning.

Lite vad man kan säga om Stockholms uteliv, bara det att här måste allt detta samlas på en enda bar. Men, man får väl ta seden dit man kommer.

---

Henrik Ek hävdar bestämt att den bloggen handlar om honom, så för att visa att han har fel tänker jag inte skriva något om honom.

Eller jo OK då... Han är sjukt solbränd.

Syster Pavel får en privatdans av någon trevlig tjej på The Cod

Jag tycker Henrik verkar klara sig bra utan mej i Strömstad.

Burger

Mr Ek hävdar ju bestämt att man inte kan få riktiga burgare i
Sverige. Pavel beställde just in en 400grams burgare som vi alla, inkl
Ek, blev ganska imponerade av ändå.

Utö 2009

Utö har länge varit en årlig sommartradition. Ett stort gäng kompisar samlas på Johan och Nadras hus på ön Utö. Där gör man lite vad man vill. Spelar fotboll, badar, ligger på bryggan, lyssnar på sommarpratare, äter lunch och dricker vin. Plus Uddenbergs obligatoriska shots.

Årets upplaga var inte sämre än något annat.

Som vi redan vet seglade Martin, Edberg och jag ut. 8 timmar senare och vetskapen om att Martin är totalt oduglig på havet kom vi fram.

Då vankades det gott vin och värdelös lammfärs. Lammfärsen som Henrik hade tagit med sig kunde inte grillas vilket alla vägrade att inse. Det blev Lamm-tacos med färskpotatis.

På Lördagen anlände mer människor och jag tror Henk hade så dåligt samvete för sin smutsiga lammfärs att han lagade en somrig ostsås av världsklass.

Det utlovade samtalet om livet med Beate höll lika dålig klass som Henriks lammfärs och Beate har nu utlovat ett bättre samtal om framtiden inom just en snar sådan.

Om det här blogginlägget blir lite osamanhängande är det för att det är just så allt fungerar på Utö. Allt är osamanhängande och dagarna flyter liksom ihop. Nu kommer jag inte alls ihåg vilken dag Martin klippte Nadra och Johan's oskyldiga son Bruno i någon slags tysk Hitler-jügend frisyr med lätta synth-inslag. Men det spelar liksom ingen roll. Det viktigaste är att man minns det tror jag.

Hansson har även lärt mig att det bästa man kan säga efter en mening, vilken mening det än är, är: "that's what she said".

---

Jon Arne är i Stockholm. Vi kom nyss hem från Södra Teatern och nu kör vi något slags Seinfeld marathon.

Beate var inte helt i stånd till att prata om livet...That's what she said

Sailor

Henrik Edberg, Martin och jag e just nu på väg till Utö i Henriks
fantastiska båt. Vinet e öppnat, vinden är med oss och solen skiner.
Livet är jobbigt nu.

Jobb jobb jobb

En del av utrusningen på plats...

Medans Eken blir uppraggad av legendariska New York PR-profiler, jobbar jag med ogramorösa TV-program i Stockholm under det som skulle vara min semester!
Anso (förkortning för Ann-Sofi) och jag stack igår iväg på en inspelning för bröstcancergalan. Vi tog hennes pyttelilla sport-cab. Nämnas bör också att Anso är 44 årig kvinna med en dotter på 19 (som är lätt förälskad i mej) och två söner i tidiga 20 års åldern. Hon hänger med stockholms socitet, och då menar jag Noppe, Kunden och Philipson.
Anywho.. 13.. TRETTON väskor ska in i den pyttelilla bilen. 13 väskor för något som kommer sluta med 40 sek TV i slutet av ett reportage. Men hey... det blev ju snyggt.
Se resultatet i Rosa Bandet-galan sista Oktober på TV3.
---

På Fredag bär det av till Utö. Ruggigt nice. Helg med väldigt många kompisar, en ö, bad, öl, monopol, och fotboll. Beate lovade att vi skulle prata om livet. Det kommer bli fint.
---

Klippte trailer för den svenska komedi-dramaserien Playa del Sol. Förövrigt en väldigt rolig serie. Henrik Hjelt är min nya hjälte. Lätt!
---

Snackade med Pavel idag. Fredag den 24e sticker jag till Strömstad för en veckas semester. Strömstads-ekan som vi nu kallar Henrik Ek, kommer komma med. Pavel kom då med den fantastiska nyheten att "kött-mania" är just den 24e vilket kommer bli lite av något slags event. Jag kan inte berätta mer än.. mest för att jag inte vet så mycket.

Anso på inspelningen. Intervju av barn. Aldrig roligt. Barn är liksom mest i vägen när man filmar.

The laying down game och tunnelfest

"Tunnelfest" vid slussen

Den perfekta helgen!? Kankse. Nära i alla fall. Stockholm har varit lite upp och ner den här veckan.

Fredag och Lördag har varit fantastiska. Likaså bakishänget idag, Söndag!

Helgen startade med förfest (det var ju inte igår) hemma hos Jonny, men en stor blandning av folk. Folk som inte kände varandra, men alla kom gott överens. Snottys och Debaser stod sedan på tur. Men höjdpunkten måste ändå varit igår. 35 års fest hos Ronis, massor folk. Någon äger (det visar sig även att hon säljer) en promillemätare. Alla blåser en gång i timmen. Talen tänker jag inte ange här, men det var en rolig party starter. Och nej pappa, jag har inte problem med spriten, det är bara det att jag är ung och tycker det är roligt att festa ibland.

The laying down game är mitt nya favortitkoncept också. Leken går ut på att man ska lägga sig ned på marken, med ansiktet nedåt, på olika platser. Desto mer offentligt, desto roligare såklart. Sen ska man ta kort på det och lägga upp bilden på facebook. Fantastiskt.

Johan lyckades vid 23 tiden igår att få en grupp med tjejer att ta bort alla drinkar från sitt bord för att sen rätt upp och ner lägga sig på bordet. Lite av en bedrift. Ann (som dessutom vann promille-tävlingen) valde att lägga sig på debasers pissoar-golv. Stort! Bilden är fantastiskt.

Lördagskvällen avslutades med en sk. tunnelfest. Det är ett gäng stockholmare som har en mobil superstereo som dom då och då, oanonserat sätter upp i tunneln mellan debaser och slussen, kopplar i sin iPod och lirar sjukt bra dansant och glad musik. Folk som är på väg hem från krogen vid 03 stannar helt enkelt till och dansar för glatta livet och ser solen gå upp. Underbart.

En av alla de "laying down's" vi gjorde under kvällen igår.

Kanske en PC ändå

Mac har ju rätt festligta reklamer ibland. Windows...not so much. Tills jag såg den här. Faktiskt väldigt rolig. Har du 4 min. till övers? Kolla! Vem trodde att Bill Gates och Jerry Seinfeld kunde skådespela. Jag gillar roboten i slutet!

Det sämsta ur Stockholms nattliv

Igår drack vi öl. Och sprit. Och champagne. Krisse, Charlotte, Andreas och jag möttes på debasers uteservering för att ta några öl. Stockholm visade sig från sin sämta sida, med regn och rusk. Men man kan ändå alltid lite på debaser. Alltid bra liksom. Bra musik, bra folk.

Då bestämmer sig Krisse och hennes polare för att dra till "Kåken" som tydligen är det nya heta... HETA i Stockholm. Och när något är hett då är det jävligt hett i den här staden.

Andreas,Charlotte och jag stannade kvar en timme till för mer öl på Debaser. Sen gjorde vi det dummaste på hela kvällen. Vi ville också vara så där reklamtuffa och dra till Kåken. Kö! Kö! Kö! Efter 25 min i kö och vi inte rört oss frågar jag vakten om jag kan låna toaletten. Använd moder natur blir svaret. Tack. Sen säger han att om jag inte känner någon som känner någon kommer vi inte komma in, för nu kommer ägaren med sina kompisar och då blir det plötsligt fullt. Fuck that. Vi drar till Berns. I spöregn. Kö! 150:- i inträde. Fuck that!

Vi drar till Riche, vilket faktiskt var ganska vettigt. Vi träffar HP-Jonny och blir bjudna på Champagne. Så rullar han.

Vid detta svaga ögonblick bestämmer vi oss för att dra till spy bar. Kö! 180:- i inträde. Vi går in. Puckat!

Spy bar igår i korta ord. Snobbiga vakter som aldrig ler, snobbiga stockholmare som aldrig ler, värdelös DJ som tyckte om att höra sin egen röst mer än musiken han spelade, och avbröt varje låt mitt i.

Jag är nästan lika upprörd över det sämsta från stockholms nattliv, som över MJ's minnescermoni. Jag ska aldrig gå ut i sthlm igen. Förrän på Fredag!

MJ förtjänar bättre

Igår hölls den stora minnescermonin för Michael Jackson i Staple Center i LA.

Jag verkar vara den enda som reagerar så starkt på hur förfärligt dåligt det var. Jag kände inte ett skit, artisterna var dåliga och talarna ännu sämre. Visst, det var väl lite starkt när den lilla 11 åriga "dottern" skulle säga några ord i slutet, men det kändes lite krystat. Lite förväntat på nåt vis.

Men att dom inte kunde skrapat ihop bättre nummer var lite av en skandal. Världens kanske genom tiderna största underhållare... och detta var allt vi fick?

Vart var Diana Ross, Justin Timberlake, Obama (ja, han var tydligen i Ryssland), Bruce Springsteen, Paul McCartney och Tina Turner?! Vart var Michael själv, varför var det ingen som sjung tillsammans med honom på någon slags storskärm?

Innan allt drog igång, såg jag fram emot avslutningsnumret som vem som helst kunde lista ut att det skulle bli We are the World. Men en fattigare version av den låten får man leta efter. Kändes lite som att arrangörerna tänkte "släng fram ett gäng barn i olika färger så kommer alla gråta! Jag tänker inte ens nämna TV4's komentatorer som gjorde allt om möjligt ännu sämre.